Ibland överträffar verkligheten dikten. När jag idag postade första delen av min artikel om Sveriges unika censur, blev konsekvensen att Facebook märkte upp min post som ”helt eller delvis under den ryska statens kontroll”.
Det är en fullkomligt absurd situation. Som har sina förklaringar – som givetvis inte är tillräckliga.
Uppdaterat: På måndagen meddelade Facebook Sverige att de har tagit bort flaggningen på mitt inlägg.
Den här texten skulle inte skrivas. Istället skulle det här finnas plats för del 2 i min serie om den unika svenska censuren. Jag hade till och med minimerat delarna om EU-kommissionens långtgående tolkning av ministerrådets förordning och deras påtryckningar på världens nätjättar. Men när jag skulle posta min första del i min artikelserie flaggar Facebook upp min Facebookstatus på följande sätt:
Flaggningen sker direkt under länken till denna sajt och förklarar alltsÃ¥ att ”den här” länken ”kommer frÃ¥n en utgivare som Facebook menar kan vara helt eller delvis under den ryska statens kontroll”. Det lämnas inte ens utrymme för nÃ¥got annat än att länken skulle vara under rysk kontroll. Och det är svÃ¥rt att förstÃ¥ det som att det handlar om nÃ¥got annat än denna sajt. Samma sak händer om man försöker dela min Facebookstatus. En ruta kommer upp som ifrÃ¥gasätter om jag verkligen vill dela länkar till ”Statskontrollerad media i Ryssland”,
Det handlar sÃ¥ klart inte om min sajt, utan att Facebook känt av att jag i min text nämnt RT.com. Eftersom jag klistrat in hela artikeltexten i min Facebookstatus har ocksÃ¥ Rt.com där blivit en klickbar länk, vilket gjort att det fÃ¥ngats upp av Facebooks trubbiga system. Facebook Sverige har varit tillmötesgÃ¥ende och bÃ¥de utrett och pÃ¥pekat att det antagligen handlar om just detta system och att det är ett misstag. Skulle jag posta igen och ta bort ”rt.com” kommer det inte flaggas. Men det är egentligen inte problemet. Problemet är dels att censuren är sÃ¥ känslig att det räcker att bara nämna rt.com för att den ska slÃ¥ till. Och dels att jag i efterhand inte kan göra nÃ¥got Ã¥t märkningen. Inte ens när jag uppdaterat texten, lagt in ett blanksteg mellan ”Rt” och ”.com” försvinner varningarna och märkningen. Men de största problemen är följande:
1) De svepande, brännmärkande formuleringarna
Världens mäktigaste företag har ett system som tydligt brännmärker att redaktioner kan vara under statlig, rysk, redaktionell kontroll – men är otydliga med vilka redaktioner det gäller. Eftersom märkningen står så tydligt under min redaktionella länk är det närmast omöjligt att tolka det som att det skulle handla om någon annan.
2) Att det inte går att överklaga
Via ”Läs mer”-knappen kommer man till en sida där man fÃ¥r mer information om hur Facebook har kommit fram till beslutet. Den är ännu mer spektakulär, eftersom den ocksÃ¥ är svepande kring hur man kommit fram till märkningen, men tydlig i att märkningen är väl övervägd. Men vill jag överklaga? Ja, dÃ¥ hänvisas jag till en sajt – som inte finns:
Allt detta beror på ett EU som med sådan iver sträckt sig efter censur att det varit viktigare att blockera och stämpla än att säkerställa att grundlagsskyddade rättigheter inte kommer i kläm.
Den visar också problemet i varför sådana här beslut inte bäst förvaltas av det privata näringslivet. För de saknar incitament att upprätthålla offentlig debatt, kritik och journalistik.
Om allt detta fortsätter jag nu att skriva om. Det är en artikelserie om en historisk och unik svensk censuren. Du kan läsa hela texten direkt om du är betalande prenumerant via Patreon, eller läsa texten uppdelad i delar. Idag publicerades del 1, imorgon kommer del 2. Skriv upp dig på nyhetsbrevet nedan för att få ett mejl med nästa del.
Den här artikeln är kostnadsfri tack vare personer som varje mÃ¥nad bidrar ekonomiskt för att journalistiken ska vara tillgänglig.Â
Du kan också bidra, från 20 kr i månaden, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.
