Idag gick polisen Peter Springare ut och tog avstånd från gruppen ”Stå upp för Peter Springare”. Det blev därmed kulmen för ett av Sveriges största Facebookfenomen genom tiderna. Och ett exempel på hur snabbt en grupp med liktänkande kan radikaliseras.
Jag har bevakat gruppen sedan den startades. Dels eftersom den rekordsnabbt klättrade upp på listan ”Sveriges största Facebookgrupper”, men också eftersom den är intressant ur ett medieperspektiv. Vi diskuterade det i Mediepodden som ett svenskt typexempel på hur snabbt nya makthavare kan få plats, och vad det kan betyda. För makthavare har de varit. Grupper styr allt mer flödena på Facebook och den som är adminstratör här kan potentiellt skapa en väldigt inflytelserik plattform.
Därför hade jag för några veckor sedan också tänkt göra en uppföljning. Hur hanterade man sin tillväxt? Hur såg man på den rasism som flödade i gruppen? Eller att en av adminstratörerna hade kriminell bakgrund? Ganska snabbt fann jag en extremt infekterad maktstrid bland gruppens administratörer. På en nivå så låg att den var svår att återge. Det var som att bege sig in på ett mellanstadiedisco som urartat och alla satt i varsitt hörn och surade över att den snygga tjejen i klassen varit taskig. För problemet var, för att vara kort och ytlig, uppmärksamheten Peter Springare valt att ge, eller inte ge, gruppens administratörer.
Invektiv, anklagelser och berättelser kastades mellan administratörerna. Bevis i form av skärmdumpar skickades och det stod klart – det här har havererat. En ny grupp, eller variant av gruppen, startades, och någon enstaka tusen (mindre än 1 pocent) lämnade gruppen under några veckor. Tills nu.
Det som hänt är alltså att gruppen långsamt blivit en plats för rasism och främlingsfientlighet. En folkets variant av Fria tider, där den typen av främlingsfientliga tidningar gärna fått ta plats, men om inte det fungerat, har man letat efter tidningsartiklar som bekräftar bilden av invandraren som samhällets fiende. I kommentarsfälten har ren rasism förekommit alldeles för ofta.
Till slut blev det nog – för Peter Springare.
När Peter Springare så tydligt tar avstånd från gruppen blir det som att sätta en pinne i en myrstack. Om myrstacken nu är de befintliga administratörerna. Administratören, Patrik Markström, skriver följande i gruppen samtidigt som han ändrar gruppnamnet till ”Stå upp för sanningen som är relativ”
Sedan dess ändrar han, eller gruppens administratörer, gruppens namn ytterligare några gånger. Jag vet inte ens vad den heter längre. Vilket gör det svårt för den som vill följa Springares uppmaning, söka upp gruppen och gå ur. Ändå har 5 000 medlemmar hunnit göra det på de dryga två timmar som uppmaningen legat uppe.
Därmed finns två tänkbara alternativ för vad som händer härnäst: Antingen imploderar gruppen och bryts långsamt ner tills den raderas (vilket är nästan omöjligt så länge det finns medlemmar och adminstratörer kvar), eller så radikaliseras den ännu mer, under nytt namn.
Vad det än blir är det intressant. Det är den första stora, digitala folkrörelsen vi sett i ett så slutet rum. Det handlar inte om att 200 000 gruppmedlemmar har varit aktiva i diskussionen – långt ifrån! – men sättet samtalet har utvecklats, säger något om vilka krafter som sätts igång, vilka ärenden man går, och hur lätt det är att radikaliseras när den enda gemensamma nämnaren är: det är invandraren som är problemet.
Alla insatta inser hur fel du har.