- En politikers tal: ”Det blir bättre” | Youtubes bästa klipp
– En av mina finaste läsare, en äldre herre i Florida (om jag minns rätt) ringde igår. Han gör det med ojämna mellanrum. Sist var när jag jobbade på Dagen. Tackar alltid för texter och så har han något tips. Som han alltså ringer in. Det är en fin läsarkontakt, tycker jag. Den här gången om det här klippet. En homosexuell politiker som tar allt mod han har för att berätta den här historien. Det tar en stund, men är värt att titta på. Hjärtskärande.
- När börjar livet?
– Stefan Gustafsson svarar på min bloggkommentar här: https://emanuelkarlsten.se/10/hittat-lankat-och-kommenterat-october-7-2010/
Men jag är inte säker på att jag förstår ändå. Eller om det är Stefan som inte förstår. I sitt inlägg gör han stor poäng av abortens problematik. Jag förstå det resonemanget. Men jag förstår inte hur den kan appliceras på provrörsbefruktning.
Stefan menar att de befruktade äggen är påbörjade liv som kastas bort, om de inte kommer i livmodern.
Men det låter lika dumt som att kalla det som massmord när en man får utlösning utan en kvinna. Visst är det en beståndsdel till liv som dör, men utan sitt sammanhang är den ju helt irrelevant.
Det provrören gör är ju att skapa liv där det inte finns.
Men hursomhelst. Stefan är inte emot provrörsbefruktning, skriver han. Och det är ju bra, tycker jag.
- Bibliskt leta nya bilder
- Peter Ljunggren ledde svensk insamlingsturné
- Bibelbävan
– Har aldrig fattat predikoserier. Det har alltid känts som ett sätt för predikanten att slippa komma på nya ämnen varje söndag.
”Vi tar Bibelns böcker – och så utgår vi från det, då kan vi hålla på hela året”.
En slags slapphet.
Är jag orättvis?
– När Kerstin Doyle är på det här humöret är det ingen som kan slå henne! Läs när hon varsamt dissekerar och synliggör Peter Ljunggrens märkliga Sverigebesök.
– Thente berättar om de kristna reaktionerna. Sant. Ingenting går upp mot människor som hör av sig i tron om att de är heligt, rättfärdigt ilskna. Oavsett om de har rätt eller inte.
Apropå predikoserier: Jag ser det precis tvärtom. Istället för att slappt låta det bli som det blir så tänker man till och hittar en genomtänkt linje över en tid. Varför skulle det vara bättre att hitta på ett nytt tema för varje söndag än över en rad söndagar?
Därför att det blir så oerhört ointuitivt. En pastors viktigaste uppgift måste väl vara de fyra gånger i månaden då hela församlingen är samlad. Det han får säga just då. Adressera den utifrån vad som hänt under veckan.
Samtidigt förstår jag det. Jag hade säkert också gjort det, man orkar väl inte.
Jag förstår, men tror att det funkar bättre i teorin än praktiken. Det blir, är min erfarenhet, alltför ofta slentrian, man hamnar i ungefär samma texter och predikningar. Och samtidigt som det gäller att vara aktuell och kunna adressera utifrån vad som hänt under veckan (fast det är ju inte helt enkelt heller, alla i en församling har ju liksom inte varit med om samma saker under veckan) så finns det ju ett annat större perspektiv att ta hänsyn till också. Även om vissa ämnen inte varit superaktuella just den gångna veckan kan de ju vara viktiga ändå.
Jag tycker att den goda planeringen är ett sätt att just ta söndagarna på allvar. Men visst kan man göra som du skriver också och ta det söndag för söndag, men min erfarenhet är att det är svårt och lätt blir enkelspårigt om det är ens enda modell.
Men lite roligt är det att du egentligen förespråkar en klassisk pingstsyn i frågan, och att jag argumenterar emot det:-)
Fast det ska tilläggas: Jag är mest ute efter att predikan ska tas på allvar, att de som lyssnar ska tas så mycket på allvar att man tänker till och förebereder sig noggrant. Kan man göra det och dessutom få med en god bredd så får man gärna ha en mer kortsiktig planering för mig. Innehållet är viktigast, förstås.
Kanske menar jag mer att lösningen är en symptomdödare. Istället för att gå till roten av problemet: Att pastorer får göra så mkt annat att söndagspredikan hamnar i skymundan.
Eller så ser jag fel på saken. Alla pastorer har ju inte talets gåva osv…
Hm.
Det är en god poäng i sammanhanget. Jag tror förvisso inte att det är hela hemligheten (eller att predikan behöver vara en pastors enda uppgift), men visst.
Apropå predikoserier: Jag ser det precis tvärtom. Istället för att slappt låta det bli som det blir så tänker man till och hittar en genomtänkt linje över en tid. Varför skulle det vara bättre att hitta på ett nytt tema för varje söndag än över en rad söndagar?
Därför att det blir så oerhört ointuitivt. En pastors viktigaste uppgift måste väl vara de fyra gånger i månaden då hela församlingen är samlad. Det han får säga just då. Adressera den utifrån vad som hänt under veckan.
Samtidigt förstår jag det. Jag hade säkert också gjort det, man orkar väl inte.
Jag förstår, men tror att det funkar bättre i teorin än praktiken. Det blir, är min erfarenhet, alltför ofta slentrian, man hamnar i ungefär samma texter och predikningar. Och samtidigt som det gäller att vara aktuell och kunna adressera utifrån vad som hänt under veckan (fast det är ju inte helt enkelt heller, alla i en församling har ju liksom inte varit med om samma saker under veckan) så finns det ju ett annat större perspektiv att ta hänsyn till också. Även om vissa ämnen inte varit superaktuella just den gångna veckan kan de ju vara viktiga ändå.
Jag tycker att den goda planeringen är ett sätt att just ta söndagarna på allvar. Men visst kan man göra som du skriver också och ta det söndag för söndag, men min erfarenhet är att det är svårt och lätt blir enkelspårigt om det är ens enda modell.
Men lite roligt är det att du egentligen förespråkar en klassisk pingstsyn i frågan, och att jag argumenterar emot det:-)
Fast det ska tilläggas: Jag är mest ute efter att predikan ska tas på allvar, att de som lyssnar ska tas så mycket på allvar att man tänker till och förebereder sig noggrant. Kan man göra det och dessutom få med en god bredd så får man gärna ha en mer kortsiktig planering för mig. Innehållet är viktigast, förstås.
Kanske menar jag mer att lösningen är en symptomdödare. Istället för att gå till roten av problemet: Att pastorer får göra så mkt annat att söndagspredikan hamnar i skymundan.
Eller så ser jag fel på saken. Alla pastorer har ju inte talets gåva osv…
Hm.
Det är en god poäng i sammanhanget. Jag tror förvisso inte att det är hela hemligheten (eller att predikan behöver vara en pastors enda uppgift), men visst.
Jag följer för det mesta kyrkoåret… det är en utmärkt predikoserie ;-) och utmaningen där är ju att utifrån varje givet tema och de givna texterna vara aktuell (hämta upp ngt från veckan som gått) och det funkar faktiskt jättebra! Lite fantasi och uppfinningsrikedom (eller andens ledning om ni så vill) är allt som behövs.Kyrkoåret hjälper mig också att ta upp sådana ämnen jag inte skulle predika om annars (tex tidens slut). Som missionare är jag dock inte tvingad att följa kyrkoåret, så ibland tar jag upp andra ämnen också, men oftast kan jag koppla det där ”andra” till temat för söndagen. Kyrkoåret ger trygghet och rikedom och en skön årsrytm. Kolla alltså gärna in kyrkoåret :-)
Jag följer för det mesta kyrkoåret… det är en utmärkt predikoserie ;-) och utmaningen där är ju att utifrån varje givet tema och de givna texterna vara aktuell (hämta upp ngt från veckan som gått) och det funkar faktiskt jättebra! Lite fantasi och uppfinningsrikedom (eller andens ledning om ni så vill) är allt som behövs.Kyrkoåret hjälper mig också att ta upp sådana ämnen jag inte skulle predika om annars (tex tidens slut). Som missionare är jag dock inte tvingad att följa kyrkoåret, så ibland tar jag upp andra ämnen också, men oftast kan jag koppla det där ”andra” till temat för söndagen. Kyrkoåret ger trygghet och rikedom och en skön årsrytm. Kolla alltså gärna in kyrkoåret :-)
Spännande aspekt på predikoserier. Har aldrig tänkt så som du tänker, Emanuel. Min erfarenhet är entydigt att de som predikar i serier är de som jobbar hårt och de som freestylar från vecka till vecka är det som tar genvägar, men man kan ju uppenbarligen tänka annorlunda. Jag tror att alla predikanters våta dröm är att göra predikoserierna så spännande att man väljer att komma varje söndag för att inte missa fortsättningen. Sen tänker jag att ditt sätt att tänka är kvällstidningstänket. Varje dag måste vi sälja en ny tidning. Medan serietänket är nog mer veckotidningstänket, får jag dom bara att prenumerera så är dom fast…
Kan själv längta efter en mix, typ en gång per månad har alltid rubriken ”Hittat länkat och predikat” Men resten är serier.
Intressant! Men hur ofta fastnar man efter att man hört en del av en
predikoserie? Kan inte minnas någon gång. Jag känner mest att det
måste vara den mest fantasilösa av församlingar, när jag läser om
predikoserier. Så ospontana att hela året (ibland är det ju så) är
förbestämt.
Kul jul.
Den 19 oktober 2010 13:29 skrev Disqus :
Spännande aspekt på predikoserier. Har aldrig tänkt så som du tänker, Emanuel. Min erfarenhet är entydigt att de som predikar i serier är de som jobbar hårt och de som freestylar från vecka till vecka är det som tar genvägar, men man kan ju uppenbarligen tänka annorlunda. Jag tror att alla predikanters våta dröm är att göra predikoserierna så spännande att man väljer att komma varje söndag för att inte missa fortsättningen. Sen tänker jag att ditt sätt att tänka är kvällstidningstänket. Varje dag måste vi sälja en ny tidning. Medan serietänket är nog mer veckotidningstänket, får jag dom bara att prenumerera så är dom fast…
Kan själv längta efter en mix, typ en gång per månad har alltid rubriken ”Hittat länkat och predikat” Men resten är serier.
Intressant! Men hur ofta fastnar man efter att man hört en del av en
predikoserie? Kan inte minnas någon gång. Jag känner mest att det
måste vara den mest fantasilösa av församlingar, när jag läser om
predikoserier. Så ospontana att hela året (ibland är det ju så) är
förbestämt.
Kul jul.
Den 19 oktober 2010 13:29 skrev Disqus :
En hel del kristen-gnäll på sistone, eller hur? Jag kan hålla med om en hel del i det också, men visst är det nånting i kristendomen/bibeln/Jesus som också fascinerar? Jag ser fram emot att få höra även om det framöver.
(Jag förnekar dock inte att balansgången är svår! Det finns onekligen mycket att kritisera.)
Ja, faktiskt! Funderade faktiskt igår på att skriva en passus överst om det där. Att jag var medveten om att jag gnällde, men – för egen del – inte kände samma behov av att nyansera hela tiden. På Dagen var det viktigt. När jag jobbade för frälsis var det viktigt. Nu känner jag större behov av att bara få säga det jag tänker utan att behöva väga upp det hela tiden. Kanske inte schyst, men skönt att slippa alla krusiduller för att ingen ska bli ledsen, sårad eller skita i mig. Alla har ju valet att bara lämna bloggen, liksom.
Ah, visst. Jag förstår. I bästa fall kan det ju locka fram nån slags krismedvetenhet. Det som oroar mig (och som alltså är lika aktuellt för mig själv) är att det är lätt att gotta sig så i kritiken att man glömmer bort vad som faktiskt är bra, vad som inspirerar och fascinerar. För visst är väl intresset mer än en bearbetning av din (/min) historia?
Det är väl generellt faran, man skriver när något är extraordinärt.
Och när något sticker ut är det oftare dåligt än jättebra.
Hur menar du med intresset och bearbetning?
Den 20 oktober 2010 10:07 skrev Disqus :
En hel del kristen-gnäll på sistone, eller hur? Jag kan hålla med om en hel del i det också, men visst är det nånting i kristendomen/bibeln/Jesus som också fascinerar? Jag ser fram emot att få höra även om det framöver.
(Jag förnekar dock inte att balansgången är svår! Det finns onekligen mycket att kritisera.)
Ja, faktiskt! Funderade faktiskt igår på att skriva en passus överst om det där. Att jag var medveten om att jag gnällde, men – för egen del – inte kände samma behov av att nyansera hela tiden. På Dagen var det viktigt. När jag jobbade för frälsis var det viktigt. Nu känner jag större behov av att bara få säga det jag tänker utan att behöva väga upp det hela tiden. Kanske inte schyst, men skönt att slippa alla krusiduller för att ingen ska bli ledsen, sårad eller skita i mig. Alla har ju valet att bara lämna bloggen, liksom.
Ah, visst. Jag förstår. I bästa fall kan det ju locka fram nån slags krismedvetenhet. Det som oroar mig (och som alltså är lika aktuellt för mig själv) är att det är lätt att gotta sig så i kritiken att man glömmer bort vad som faktiskt är bra, vad som inspirerar och fascinerar. För visst är väl intresset mer än en bearbetning av din (/min) historia?
Det är väl generellt faran, man skriver när något är extraordinärt.
Och när något sticker ut är det oftare dåligt än jättebra.
Hur menar du med intresset och bearbetning?
Den 20 oktober 2010 10:07 skrev Disqus :
Jag vet inte riktigt vad du menar med predikoserier, men i Svenska Kyrkan så följer vi ju evangelieboken med tre årgångar och tre texter att välja på under söndagen. Det skulle alltså ta nio år att predika sig igenom den textmängden. En fara med att välja intuitivt är att man får älsklingstexter att predika över. Det vill säga håller sig till samma texter hela tiden. Eller som en pingstpastor utryckte det. I Pingst får vi höra samma predikan var tredje månad. I Svenska Kyrkan dröjer det i alla fall tre år.
Kanske skulle det inte vara så tokigt om saker upprepades ibland?
Lyssnade på någon som föreslog att varje borde ha en vision och sedan
hamra in den i församlingen minst en gång i månaden. För att ständigt
påminna om kyrkans uppdrag.
Den 20 oktober 2010 16:07 skrev Disqus :
Jag vet inte riktigt vad du menar med predikoserier, men i Svenska Kyrkan så följer vi ju evangelieboken med tre årgångar och tre texter att välja på under söndagen. Det skulle alltså ta nio år att predika sig igenom den textmängden. En fara med att välja intuitivt är att man får älsklingstexter att predika över. Det vill säga håller sig till samma texter hela tiden. Eller som en pingstpastor utryckte det. I Pingst får vi höra samma predikan var tredje månad. I Svenska Kyrkan dröjer det i alla fall tre år.
Kanske skulle det inte vara så tokigt om saker upprepades ibland?
Lyssnade på någon som föreslog att varje borde ha en vision och sedan
hamra in den i församlingen minst en gång i månaden. För att ständigt
påminna om kyrkans uppdrag.
Den 20 oktober 2010 16:07 skrev Disqus :
Kerstin Doyle skrev verkligen den perfekta artikeln, håller fullständigt med.
Håller med Anna-Karin till hundra procent. Kyrkoårets tre årgångsserier är utmärkta att hålla sig till. Pedagogiskt är sammanhang och komcentration viktigt. Utan en serie predikningar som kyrkoårets blir det lätt att predikanten hamnar i att försöka täcka allt i varje predikan och det blir liksom samma predikan i repris kring samma gamla omtugg igen. Man kommer aldrig ur barnmatsstadiet och fördjupningar finns det förstås inte tid till. Lite kvällstidningsskadad, Emanuel?
Nu är evangeliet hållbarare än en kvällstidning och vi behöver inte bry oss om att sälja lösnummer i kyrkan, där ska lärjungar fostras i Kristi efterföljd.
Alma: Det du beskriver låter mer som ett bibelstudie än predikan?
Den 22 oktober 2010 22:14 skrev Disqus :
Kerstin Doyle skrev verkligen den perfekta artikeln, håller fullständigt med.
Håller med Anna-Karin till hundra procent. Kyrkoårets tre årgångsserier är utmärkta att hålla sig till. Pedagogiskt är sammanhang och komcentration viktigt. Utan en serie predikningar som kyrkoårets blir det lätt att predikanten hamnar i att försöka täcka allt i varje predikan och det blir liksom samma predikan i repris kring samma gamla omtugg igen. Man kommer aldrig ur barnmatsstadiet och fördjupningar finns det förstås inte tid till. Lite kvällstidningsskadad, Emanuel?
Nu är evangeliet hållbarare än en kvällstidning och vi behöver inte bry oss om att sälja lösnummer i kyrkan, där ska lärjungar fostras i Kristi efterföljd.
Alma: Det du beskriver låter mer som ett bibelstudie än predikan?
Den 22 oktober 2010 22:14 skrev Disqus :
Nej, för mig är ett bibelstudium att man sitter ner tillsammans och samtalar kring bibelord man läst. En predikan är en utläggning av en bibeltext som hålls av en, eller i alla händelser få, till ett auditorium. Men predikans uppgift är att undervisa och förklara, inspirera och engagera. Visst ska bibelstudiet det också, men det är ju på ett helt annat sätt en tvåvägskommunikation än predikan.
Du förstår kanske av detta att jag inte tycker att predikan primärt ska underhålla, bra om den gör det men dess uppgift är inte det. Predikoserier som exemeplvis kyrkoåret är därmed en bra uppfinning och fyller sitt pedagogiska syfte väl.
Nej, för mig är ett bibelstudium att man sitter ner tillsammans och samtalar kring bibelord man läst. En predikan är en utläggning av en bibeltext som hålls av en, eller i alla händelser få, till ett auditorium. Men predikans uppgift är att undervisa och förklara, inspirera och engagera. Visst ska bibelstudiet det också, men det är ju på ett helt annat sätt en tvåvägskommunikation än predikan.
Du förstår kanske av detta att jag inte tycker att predikan primärt ska underhålla, bra om den gör det men dess uppgift är inte det. Predikoserier som exemeplvis kyrkoåret är därmed en bra uppfinning och fyller sitt pedagogiska syfte väl.