Det finns inget som gör mig så trött, som skapar sådan ängsliga metadiskussioner, som frågan om vem som tillhör en ”elit” på Twitter.
Så i dag har jag beslutat att klä mig i en ny identitet, bekänna mig som en del av Twittereliten.
Jag är antagligen den första i Sverige som erkänner detta. Och vill därmed också klä skott för varje diskussion som i framtiden kommer att hållas om Twittereliten. När du funderar över vem det är – tänk på mig.
Jag har twittrat länge. Säkert tre år. Och innan det hängde jag på den svenska versionen Bloggy och innan det den finländska fantastiska varianten Jaiku. Jag hävdar ofta att båda dessa nordiska plattformar var bättre än Twitter, vilket såklart gör mig ännu mer till en elit. Dess succé finns ju mest i mitt nostalgiska minne.
Jag har många followers, nästan fem tusen, byggt utan kändisskap. När jag twittrar får det genomslag i Twittersfären. Den här bloggen lever på det som delas via Twitter eller Facebook. Jag hittar jobb, bostad och lunchtips via Twitter och det händer att folk buder mig på både resor och middagar med mitt twittrande som enda anledning.
Jag försörjer mig på Twitter. Jag åker runt till företag och redaktioner för att föreläsa och konsulta om hur Twitter och internet kan användas för att göra deras produkt bättre. I Almedalen sitter jag i paneler som sakkunnig på sociala medier och efterfrågas i media som kommentator om hur till exempel politiker bör twittra. I Sveriges största morgontidning, DN, är jag fast krönikör i A-delen och skriver ofta om Twitter.
Så: Jag tillhör twittereliten. Jag tycker själv det känns lite märkligt, men som kulturfenomen är det knappast konstigt. Alla sammanhang har personer som får mer uppmärksamhet, större räckvidd och högre inflytande.
Saken är kanske provocerande för någon. Det är en titel som det har duckats för i många år. Men jag känner mig tillräckligt trygg i både mig själv och den framgång twitter gett mig att det känns både rättvist och bra att låta det vara en del av min professionella identitet.
Men det finns två saker som är väldigt viktiga att hålla isär: Att tillhöra en elit är inte samma sak som att vara elitistisk.
Om jag är det senare kan jag inte avgöra själv, men någon sådan titel har jag aldrig aspirerat på och vill framförallt motverka till varje pris. Twitter handlar just om att alla kan nå räckvidd. Inte genom följarantal, utan genom att det inte finns några väggar, eller förbyggda hierarkier mellan twitterkonton. Juholts mustasch kan nå lika stor uppmärksamhet som Juholt själv på Twitter. En hashtag lika mycket räckvidd som @CarlBildt.
Jag inser att det finns ett visst mått av självgodhet hos oss som twittrat länge. Vi är en grupp människor som länge uppfattat att vi slår underifrån. Det är egentligen först det senaste året som saken blivit annorlunda. Där till exempel jag efter en tweet kunnat bli uppringd av (större!) tidningsredaktioner som undrat om jag ”har en agenda” mot dem, eller sett hur hur andra mått dåligt efter att twitterpersoner örfilat dem till att ”hitta din plats” när de inte betett sig ”rätt”. Att sådan kritik får genomslag eller överhuvudtaget träffar är nytt. När man tidigare upplevt sig som perifer och utrustad med tandpetare till vapen, blir det märkligt att nu uppfattas som central och att man slåss med samurajsvärd. Kanske också för att den twittervärld vi agerar i faktiskt fortfarande är perifer.
För trots att det i Sverige bara finns 35 000 aktiva twittrare får snackisarna här genomslag som om det vore representativt för Sverige. Allra mest för att vi är så många PR- och mediefolk här. SVT:s Aktuellt gör sändningar om det som snackats om på Twitter. TV4 Nyhetsmorgon bygger relevans utifrån vad som pratats om här. Det är ofta bra – ofta är det just representativt – men det innebär också att makthavare här får ett extra stort ansvar.
Kanske är det därför diskussionen om en twitterelit blir extra känslig. Att ingen vill ta ansvar för att de är twitterelit, trots att de så uppenbart är det.
Det är därför jag idag kommer ut som Twitterelit. Så att vi kan släppa den ängsliga angiveridiskussion om vem som är elit och istället prata om det vi egentligen menar: Hur ser vi till att få ett samhälle som inte exkluderar, utan istället bygger upp, demokratiserar och gör bra saker – tillsammans.
Jag lovar att, som twitterelit, ta ett sådant ansvar.
Och just det: Följ mig på twitter
När jag är säker på att jag blivit twitter-elit så lovar jag att outa mig själv också! ;)
#laqaqlqaQpApaaqa
Bra Emanuel. Bra!
Håller med. Du, @anundi, @lenasundstrom, @damonrasti och @kwasbeb är f n twittereliten.
Sorry, istället för anundi ska det stå: @antteist
Heja Emanuel! Jag erkände mig visserligen som twitter-elitist redan förra året efter SSWC men eftersom jag inte bloggade om det så räknas det kanske inte :)
Attans! Jag som trodde det var jag som var twittereliten. Men
visst kör på du för jag tycker du gör det bra:)
Hur ser vi till att få ett samhälle som inte exkluderar, utan
istället bygger upp, demokratiserar och gör bra saker – tillsammans. Jag lovar att, som twitterelit, ta ett sådant ansvar, jo det gör jag genom att direkt håna och ironisera på Twitter, sån är jag, den bittre Emmanuel Gallsten: http://twitter.com/#!/emanuelkarlsten/status/89656935930007552
Trodde verkligen det var ett äkta försök, men fy faan, inser nu att ni kommer aldrig att vilja förstå eller försöka.
Håna? Trist att du uppfattar det så. Jag tycker ironi är en kul sak.
Ok. Du kör på ironi, den svåraste arten av humor och med den ska du uppnå: ”ett samhälle som inte exkluderar, utan istället bygger upp, demokratiserar och gör bra saker – tillsammans. Jag lovar att, som twitterelit, ta ett sådant ansvar”
Det är ditt val. Jag tror du bara gör bort dig, inte hos de som du frotterar dig med. Inför de övriga i twittereliten och era hangarounds kanske det fungerar, det t.o.m. förstärker gemenskapen runt bordet på Kallis och dina gelikars ironiskt kompletterande tweets. Men då glömmer du bort alla övriga som du vill inkludera? Jag menar inte att humor är fel. Menar inte ens att ironi är fel, men din tajming är ju rutten. Vill minnas att du var lika frustrerad i en buss på väg hem från #sswc och lika dåligt hanterade du den situationen. Du är i de mesta en mycket duktig och klok socialmedia människa, men så fort elitdiskussionen kommer upp blir du helt rabiat.
Ironi fungerar om man är slipad och initierad. Kanske en van bloggläsare och rätt flyhänt på Twitter. Trodde faktiskt att din så välformulerade mening: ”Hur ser vi till att få ett samhälle som inte exkluderar, utan istället bygger upp, demokratiserar och gör bra saker – tillsammans. Jag lovar att, som twitterelit, ta ett sådant ansvar” var på riktigt. Men att döma av din reaktion och att du kallar mig för ”märklig typ” och inte ens reflekterar över hur ironi kan uppfattas av mångfalden människor du vill inkludera, ja då vill du inte nå ut som elit utan du vill vara elitistisk och behålla distansen till massorna.
Hej igen. Det är klart att det är väldigt svårt att ha annat än distans till någon som anonymt kallar mig ”gallsten”. Jag menar på allvar att jag gärna bygger fina saker, men jag tänker inte bli politikertorr bara för att jag har många följare, eller livnär mig på saken. Jag kommer skämta ibland, det kommer inte falla väl hos alla. Jag kommer vara introvert, sur, glad eller grinig: Det är en del av mig. Men jag kan inte börja anpassa mig till varje antydan till kritik. Att kräva något så renodlat är både sekteristiskt och konstigt.
Jag är jag och man kan välja att följa eller avfölja.
Hugg mig på SSWC nästa gång så kan vi prata mer om saken!
Joo men jag kallar inte dig för det. Det är min nick. Jag tycker det är en kul sak. Du är en märklig typ som inte gillar när andra driver med dig, men det är ok när du driver med andra.
För att kunna erövra världen som du vill göra måste man nog anpassa sig en del och framförallt lägga örat mot asfalten och lyssna. Ta in utifrån och in. Tycker inte du eller dina vänner gör det, inte alls. För ni vill inte eller så saknar ni helt enkelt förmågan att tränga er ur bubblan. Du skiter eg. i att ”jag är jag” kan påverka andra människor och då kommer du heller inte att göra genomgående bra saker. Du tycker det är ok att kliva över några lik på vägen för att uppnå dina egna mål. ”Gör som jag” eller avfölj mig, för JAG tänker inte ändra på mig. Tycker du ska läsa en viss dams inlägg i debatten. Hade velat haft hennes förmåga, men det har jag inte. Trots det, tryck i det dig här för det är precis så det är och du tillhör en av dem som definitivt ingår i det dåliga hon ger uttryck för, inte för texten ovan och inte för det du gör i helhet, men för att du så fruktansvärt oeftertänksamt direkt började ironisera om #twitterelit. SÅ otajmat och så ogenomtänkt. För vet du vad, det är någonting som skaver, skaver så in i hvte att det aldrig tystnar denna metadiskussion. Och det beror inte på de som är utanför elitismen och eliten, det beror på er som finns i bubblan: http://www.unnidrougge.com/2011/07/08/the-big-ifamily/
Ok, vi säger så. Hoppas fortfarande att vi ses på SSWC i år! Glad sommar!
Lovar att komma ut när jag är där :o)
Ni vet att det ni gör är helt meningslöst va grabbar.
Nog fan är du twitterelit allt :) Men jag har aldrig upplevt dig som elitistisk. Snarare uppmuntrande till nybörjare såsom jag. Jag hittade dig tack vare @Malin_Strom. En mycket bra rekommendation.
skönt ;) Och så fint att bli rekommenderad av @malin_strom:twitter ! Hon är duktig.