Det händer helt plötsligt mycket i Sverige kring Copyrightdirektivet. Helt plötsligt är jag bombarderad av samtal, sms och mejl från presschefer och assistenter från de svenska politiska partierna. Alla har nya nyheter kring Copyrightdirektivet, alla har idéer om åtgärder, alla vill berätta vad de gör.
Liberalerna har till exempel tagit tillfället i akt och knuffat fram deras ledamot i näringsutskottet, Arman Teimori, som skrapat ihop ytterligare fyra ledamöter i samma utskott och därmed samlat mandat att kunna ”kalla ner” justitieminister Morgan Johansson till utskottet – för att förklara Sveriges tvära kast i Ministerrådet.
Och igår meddelade Moderaternas toppnamn till EU-valet, Tomas Tobé, att han KU-anmäler justitieministern, eftersom han menar att regeringen inte förankrat sitt ställningstagande i frågan hos riksdagen. Något som minister Morgan Johansson svarade enkelt på Twitter om:
Frågan är därför: Varför vaknar Sveriges ledamöter i riksdagen först nu? Den här frågan har varit på agendan i minst två år och inte minst det senaste året. Vad är det som gör att man nu plötsligt tycker det är akut?
Det enklaste förklaringen är så klart det stundande EU-valet och att man vill markera och vinna röster. Inte minst i denna fråga om Copyrightdirektivet, som säkert vunnit förvånande högt engagemang. Det är ingen orimlig gissning att fler har märkt att frågan väcker starkt engagemang – till och med så starkt att den kan samla in 100 000 kronor på några dagar för att belysas ur ett större journalistiskt perspektiv.
Jag har också sökt både Moderaternas och Liberalernas presstalespersoner och frågat vad den sena timmens engagemang beror på. Liksom jag frågat om de inte själva haft ett ansvar att lyfta frågan med regeringen – och varför de inte tagit det tidigare. Jag har ställt frågan till samma personer som skickat pressmeddelanden om deras politikers resoluta responser. De har ännu inte återkommit med svar.
Och det kan ju ta tid. Att hitta ett bra svar på den frågan.
