Myten och missförståndet om bloggars inflytande

Läser om det här med bloggarnas makt jämfört med mediernas. Den här gången har det forskats i saken och nu är det vetenskapligt bevisat: Gammelmedia har mer makt än bloggar som kollektiv.

Jag har hört det här så många gånger. Ett ”jaja”-skrockande så fort bloggarnas inflytande kommer på tal. Det lutas tillbaka i stolen och säger ”det där är ju bara myt”. ”Utan oss skulle bloggarna inte vara någonting”.

Jag antar att det grundar sig i en skön känsla av att ingenting har ändrats. Men allra mest borde det vara en missuppfattning.

Bloggar handlar i första hand inte om makt, utan om decentralisering. Om hur röster som aldrig tidigare hörts, alltid varit hänvisade till tidningsredaktörers filter, får en egen plattform.

Det pratas om hur den ”bloggbävning” (jag finner det fantastiskt komiskt att mannen som myntade detta begrepp – som nu är i SAOL – driver (drev?) en blogg som aldrig hade fått publiceras i någon av våra tidningar i Sverige. En blogg med lika delar samhällskritik som erotik – nakna erotiska bilder på tjejer) möjligtvis var krusningar, i alla fall jämfört med riktig media.

Men vi både tänker och känner fel om vi ser det som en tävling, ett kapprace om vem som kommer att vinna. För än mer än tävling handlar det om möjlighet. Att få en uppfattning om vad som händer på en bredare front än tidningsredaktioners kontaktnät och telefonlistor tidigare nått.

Medier hade aldrig skrivit om FRA om det inte vore för bloggarna. Deras krusningar var tillräckligt starka och ihärdiga för att ”riktig media” skulle förstå att något inte stod rätt till. När de väl hade förstått tog de över rapporteringen, gjorde om krusningar till tsunamivågor.

Det var inte bloggarnas makt. Det var informationsapparatens kollektiva makt som fick igång det enorma drev som gjorde integritetsfrågor så heta att Piratpartiet kunde ta hem sju procent i EU-valet. Som startade, precis som alltid, med tips.

Tidningars kommer inte att förlora sin makt gentemot bloggar eller sociala medier. Så länge vi förstår vad det handlar om. Ett nytt sätt att fånga upp och överblicka det som ”verklighetens folk” (visst är det ett fantastiskt begrepp?) önskar att vi för upp på agendan.

Misslyckas vi kommer nya ”tidningar” skapas. Lyckas vi kommer vi se en allt mer blommande och relevant journalistik.