Jag vill dela en tanke här.
Jag postade det här på Twitter tidigare idag:
haha, detta! Vilken fantastisk reaktion! pic.twitter.com/T074zHlpVp
— Emanuel Karlsten (@emanuelkarlsten) September 11, 2014
Det är en skärmdump från en Facebookstatus som delats massor idag. Jag har ingen aning om den är sann och tyckte inte heller att det var extremt viktigt i det här fallet. Genom att ta bort personens namn så var själva storyn mer intressant. Som diskussionsunderlag eller tankebränsle om civilkurage och dess gränser.
Bilden blir allt mer spridd och Aftonbladet, Sveriges största tidning, jagar efter personen som skrivit bilden. De får inte tag på henne. Och tar då ett beslut att göra en skärmdump och göra en artikel bara kring det.
Det är en illa gjord artikel. Som först inte alls täckte över hennes namn, men en tid efter publiceringen ändå suddade ut det. Men trots det fortsätter hennes namn – det enda namn hon uppgett på Facebook – finnas i rubriken.
Artikeln handlar inte om något mer. Aftonbladet säger att de ”förgäves” försökt att nå Johanna.
Så är det här journalistik? Nej.
Måste allt Aftonbladet gör vara journalistik? Nej.
Men visst finns ändå någon typ av ansvar att åtminstone låta personen själv få avgöra om den ska synas på Sveriges största tidning?
Vi har en situation nu där alla tidningar har förstått makten man har med sin egen räckvidd. Vilka snöbollseffekter det kan ge att snurra igång en viral post. Den här artikeln, som totalt inte kommer upp i ens 500 teckens text, har redan fått över 18 000 reaktioner på Facebook. Det är mer än vad facebookposten hade likes när den skärmdumpades.
Så vad är då skillnaden? Dels att Aftonbladet har ett särskilt och mycket större ansvar än den med 10 eller 100 000 följare på sociala medier. Och dels att det som gör dem unika är att deras artiklar gör anspråk på att vara journalistik, inte bara blinkningar och retweets. Det har vi sociala medier till.
Hur personen själv reagerat? Hon har stängt eller tagit bort sin Facebooksida. Utan att ge någon övrig hänvisning.
Problemet här är snarare att du, som en journalist, tycker att egenmäktigt förfarande är en ”fantastisk reaktion” till att ett par omogna pojkar kollar på porr, och då tänker jag inte ens ta upp hur ”troligt” att det verkligen hände. Och sen så anklagar du Aftonbladet för deras skitjournalistik? Snacka om att kasta sten i ett glashus.
Skillnaden är ju att jag inte gör anspråk på att göra journalistik, till exempel. Jag reagerar bara på en berättelse, som – ja – jag tycker är fantastiskt dråplig.
Som du själv sa – allting på Aftonbladet behöver inte vara journalistik, inte heller skriver de någonstans att de lovar enbart publicera journalistik. De också kanske ”bara reagerade” och skrev om det de tyckte var ”dråplig”? Inte heller är de skyldiga att censurera andras namn. Sen att du tycker storyn är ”fantastisk” är lite skrämmande, men jag antar vi alla har olika moraler som vägleder oss.
Så är det här journalistik? Nej.
Måste allt Aftonbladet gör vara journalistik? Nej.
Finns ändå någon typ av ansvar? Nej.
Ergo: Bojkotta Aftonbladet. Det de sysslar med är inte media, det är något annat, något smutsigt, något som inte har eller förtjänar ett namn.
Förklara varför dålig journalistik ”inte är media”.
Det som är rätt kul är ju att dom startat sidan lajkat.se.. Hela AB är ju en ända stor lajkat sida.