När du får oväntat besök – från SVT

Jag satt och frostade av frysen i mina nya lägenhet när plötsligt SVT Rapport ringde. De ville prata om den nya cookielagen som jag hade bloggat om. Ja, det fick de gärna. Fast tidigast om en timme. Jag ville hem till den lägenhet där jag har mina kläder, raka mig, tvätta mig och framförallt sätta på mig något som hade en krage. Deal.

En timme senare kommer jag hem, svettig, glansig och dan. Hinner precis sätta foten innanför dörren när telefonen ringer igen. ”Ja, nu är vi på väg. Vi är på…ja, din gata nu!”.

Paniken. Jag har varken rakat mig, bytt kläder eller hunnit tvätta mig. Och så tittar jag mig runtomkring i lägenheten och inser att här ser det ut som…om någon håller på att flytta. Det är kartonger överallt och allt i garderoberna ligger på soffor, fåtöljer och annat.

”Ok, jag kommer ut och möter er”.

Kastar mig in i badrummet och försöker raka bort min glesa skäggväxt, samtidigt som jag desperat försöker hitta bara en skjorta som inte ser ut som om den försökt pressas ner i ett glas. Omöjligt. Oh well. Och håret! Äh. Ändå ovanligt bra.  Går ut och möter SVT på gatan.

”Vi kanske kan vara inne hos dig?”

Paniken. PANIKEN! SVT vill inte bara filma mitt skabbiga jag, utan också min skabbiga flyttlägenhet. Där det inte finns en enda tom yta. Där allt ligger framme. Försöker desperat förklara läget, föreslå caféer i närheten.

”Då måste vi ha tillstånd, vi hittar säkert en ledig yta.”

Jag ger upp. Förklarar hela vägen in hur stökigt det är. De skrattar lite artigt. Tills vi kommer in. Då blir det genast mer nervöst. En stor kartong blockerar ingången. De kryssar mellan vattenkokare, resväskor och strykbrädor. Jag försöker snabbt stänga alla köksluckor, garderobsdörrar och uppgivet förklara: Jag flyttar.

”Ok. Ok, ok. Ja. Ok.”

De pratar om att de vill att jag ska sitta vid skrivbordet och surfa. Jag visar skrivbordet som knappt syns bakom alla papper och prylar jag lagt där. De tar tillbaka förslaget. Jag föreslår än en gång att vi ska gå till ett Café istället.

”Ok. Ja. Men, nej, vi kan nog hitta någon ledig yta. Om vi sätter dig vid bordet här så kommer man inte se vad som är i bakgrunden”.

Jag försöker snabbt sopa undan alla föremål i bakgrunden. Sätter mig vid bordet, plockar bort brödrosten och trycker mig mot den enda rena ytan som finns kvar.

”Funkar taklampan?”

”Eh, nej”

”Ok. Ok, men…ok. Men vi kör kameralampan då.”

Plötsligt tänds en strålkastare rakt i ansiktet. Alla andra lampor släcks och jag sitter som i förhör. Om kakor.

Kameramannen backar bakåt och jag försöker göra plats. Och så står han där, mellan strykbrädor, kartonger och bröte. SVT. Hemma i mitt flyttstädarkaos. Och vill prata data.

jaja. Det blev säkert bra. Inslaget kan ses på tv nu på morgonen eller ikväll. Eller på svt play.

Jag har själv inte vågat se det än, gör sällan sånt när jag själv är med, men på twitter säger de att jag var snygg. Det räcker.