Uppdaterat: Twitter har nu gett tillbaka @kungahuset till @kaptenusling
Jag skrev redan igår om hur @kaptenusling kontaktats av svenska Hovet för att han ägde twitterkontot @kungahuset.
Jag spekulerade då i om det handlade om en entré på twitter, likt norska kungahuset har gjort. Men nu ser jag att Hovet har bytt namn på sin sajt från royalcourt.se till kungahuset.se, vilket gör saken ännu tydligare.
De har sett det som ett varumärke de har rätt till och vill skydda.
Det var därför som de ringde till @kaptenusling i går och, vänligt men bestämt, förklarade att jurister nu tar över ärendet när @kaptenusling inte ville ge upp twitterkontot @kungahuset.
Det tog inte längre än ett dygn. Ikväll raderade Twitter hela kontot @kungahuset. Utan förvarning.
Det säger alltså att Twitter ansåg att svenska Hovet hade rätt till namnet ”kungahuset”. Eller som @kaptenusling skriver:
Själv tycker jag @kungahuset är alldeles för generiskt för att kunna paxas av ett svenskt kungahus. Och det ger en lite läskig bild av Twitter: Vi gör vad vi vill, när vi vill och vi behöver inte ta hänsyn till den som står bakom ett konto.
Så vad har då Hovet gjort med @kungahuset? Ingenting. Det ligger där dött och stängt. Till vilken nytta? För vems skull?
Så otroligt ogenomtänkt.
(tipstack @tanketal )
Uppdaterat: Här skriver Dagensjuridik mer om personen bakom kraven på Twitter.
Kan det inte vara så att de stängde av det så lätt för att det inte användes?
Nej. Vet inte om jag nämnde det i min förra bloggpost, men @kaptenusling använde kontot för att skapa en saga om ett ”kungahus”.
Ah, ja, i så fall känns det ju lite olustigt att de bara kan stänga ner. Jag åt lunch med Tennert på Almedalsveckan och han berättade att de hade anställt någon som skulle ta hand om deras webbnärvaro. Därav den ökade aktiviteten gissar jag.
Antagligen han som ringde @kaptenusling. Hur känner du Ternert?
Gemensam bekant. Enda gången jag träffat honom.
Det var inte Ternert som kontaktade mig. – KaptenUsling
”han” som i ”han de anställt” för webbnärvaro.
Det är inte bara så att de vill skydda varumärket, där det är bättre att ingen mikrobloggar istället för en potentiellt ”fel” person? Vore ju retligt om de vill satsa på ”Kungahuset” och då ha en twittrande tredjepart som sitter och skriver runt vad som helst?
Det som förvånar mest är, som du säger, att Twitter-koncernen var så löjligt lättköpta.
Jag blir inte det minsta förvånad. Facebook och Twitter är bara företag. Inget annat. De har inget patos, bara vinstintresse.
Och det är naturligtvis ingen som läst villkoren för att använda twitter?
”Impersonation: You may not impersonate others through the Twitter service in a manner that does or is intended to mislead, confuse, or deceive others
Trademark: We reserve the right to reclaim user names on behalf of businesses or individuals that hold legal claim or trademark on those user names. Accounts using business names and/or
logos to mislead others will be permanently suspended.”
Ingen överraskning om man läser innantill och kan elementär engelska. 1-0 till kungen.
Men är det verkligen självklart att ”kungahuset” är ett varumärke, ägt av hovet? Får man inte ge ut en bok som heter ”kungahuset”? Det är väl ett generiskt namn som inte kan ägas? Om någon, som det var i det här fallet, väljer att skapa twitterkontot ”kungahuset” och sedan berätta en saga om ett kungahus – har man rätt att claima utifrån de användarvillkoren? Jag tycker att det är högst tveksamt.
Jag kollade nyss Patenteverkets varumärkesdatabas och ”Kungahuset” är inte registrerat av någon. Däremot kan det vara möjligt att de har ett så kallat inarbetat varumärke. Men varumärken över huvudtaget förutsätter ju en vara eller tjänst. Vilken skulle det vara? Så för twittervilkkorens del skulle det val vara impoesonation som de kan hävda att de han har brutit mot.
@lillakungen på Twitter. Kolla hur mycket impersonation du tycker det är. – KaptenUsling
Det är blir icke-trivialt att kalla det impersonation eftersom att det är oklart vem det skulle drabba i så fall. Victoria eller Karl Filip?
Det är blir icke-trivialt att kalla det impersonation eftersom att det är oklart vem det skulle drabba i så fall. Victoria eller Karl Filip?
Jag vet inte hur själva kontoaktionen gick till, men allmänt tycker jag att det är ett ofog med alla Twitterkonton som har falsk avsändare. Oavsett om det är med satirisk avsikt. Jag tycker att det är helt naturligt att Hovet håller koll på lustigkurrar och renommésnyltare.
Transparens är det nya svarta i offentligheten. Det bör rimligen också innebära att man kör med öppet visir och står både för åsikter och den man är.
Så vad hade hänt om jag hade gjort ett album som hette ”Kungahuset” och reggat ett konto utifrån det? Fortfarande ok för hovet att stoppa?
Med ”album” menar du musik-CD eller motsvarande? Självklart får man kalla sina konstnärliga alster vad som helst, när det framgår att det just är en titel eller ett alsternamn. Men när det gäller ”samtalskonton” som Twitter o FB så är, enligt min mening, önskvärdheten i ärlighet och transparens överordnad.
Men… det är inte så att jag vill ha lagregler om detta och polisrazzior. Jag tycker dock att det är naturligt att den som känner sig störd eller hotad av falska kontonamn reagerar och försöker få en ändring. Det skulle jag själv göra om någon försökte tala i mitt namn.
Absolut förståeligt att man skulle vilja få ändring på om någon försöker tala i ens namn. Men huvudfrågan borde fortfarande vara, som Karlsten påpekat, om ”kungahuset” är ett varumärke som hovet äger.
Det måste ju finnas mängder av liknande namn som man skulle kunna säga sig ha rätt till i så fall, tex ”kungen” eller ”prinsessan”, kanske t o m ”silvia” om andan faller på? Och var går gränsen för vem som har rätt att ta vilka namn? Vid vem man är och hur många jurister man kan hota med?
Nej, spontant känns det här fel.
Så vad menar du inte är gjort i ärlighet här? Att @kungahuset:twitter låtsades vara vårt svenska kungahus?
Ja visst. Jag ogillar kurragömma i sociala medier. Det är ärligare att framträda med namn, helt enkelt.
Så vad hade hänt om jag hade gjort ett album som hette ”Kungahuset” och reggat ett konto utifrån det? Fortfarande ok för hovet att stoppa?
Kontoaktionen gick till så att vare sig Twitter eller Hovet upplyste mig om att Tweeten skulle tas bort. Ingen som helst varning eller förklaring. Jag håller med dig om att det kan ifrågasättas, alla dessa falska konton. Men hur gör man i ett fall där exempelvis den som inte är medveten om denne ses som ”falsk” kanske någon regat ett smeknamn som råkar vara ett varumärke i något land? Bör inte personen få ett mail från företaget eller Twitter om att kontot kommer att stängas ”för att…”? Att bara rycka ut sladden kan väl inte jämföras med någon hantering någonstans i ett demokratiskt samhälle? Sen har vi en sak till, min saga, lyckligtvis kopierade jag större delen av den till annan tweet, men frågan väcks, kan twitter bara få den att försvinna? har inte jag någon form av rätt till den? – KaptenUsling
Jag har en fråga ang hela det här: Hur lyckades de spåra upp dig, eftersom du är anonym? Någon koppling på nätet, eller använde de andra metoder? Kanske känsligt att svara på, men jag bara tyckte det var så märkligt att de lyckades ringa dig.
Det är mycket lätt att ta reda på någons identitet på twitter. Bara men vet hur. Jag ser det inte som konstigt att de hittade mig. Ingen har begått något olagligt. – KaptenUsling
Det är enkelt. Ingen har begått något olagligt. Det är ingen konst att hitta info om folk på Twitter. Under förutsättning att de gjort de ”misstag” man behöver göra. och det hade jag gjort.
Jag vet inte hur själva kontoaktionen gick till, men allmänt tycker jag att det är ett ofog med alla Twitterkonton som har falsk avsändare. Oavsett om det är med satirisk avsikt. Jag tycker att det är helt naturligt att Hovet håller koll på lustigkurrar och renommésnyltare.
Transparens är det nya svarta i offentligheten. Det bör rimligen också innebära att man kör med öppet visir och står både för åsikter och den man är.
Det som är lite avigt är väl att det gick så fort och enkelt. Att Twitter inte kontaktar kontoinnehavaren. Att ”Kungahuset” skulle vara generiskt tror jag är irrelevant när det gäller varumärken om man tittar på t ex Absolut. Att ge ut en bok med titeln ”Kungahuset” skulle vara en helt annan sak då det är just en bok. Twitter är som bekant en kommunikationstjänst där man utger sig för att vara någon eller kommunicera i någons namn. Om du däremot döpt boken till ’Victorias kärlekar’ och skrivit under författar-pseudonymen ”Kungahuset”, då hade det varit en ok jämförelse…
Att Twitter bestämmer över sin egen tjänst är väl knappast förvånande, där kan vi vända blad direkt. Sen kan man förstås diskutera problematiken i detta, vilken makt detta ger dem osv.
Även om man bortser ifrån Twitters beslutsrätt så är de ju inte givet att man skulle få använda namnet fritt för egna verk i olika sammanhang. Självklart skulle någon kunna ha en skiva eller en bok som heter ”Kungahuset”, men den författaren/artisten får ju faktiskt skylla sig lite själv då. Ceasars fick ju byta namn från Caesars Palace pga bråk med ett visst Casino i Las Vegas.
Jag som person är ointressant i frågan. Däremot är det högintressant att få reda på hur processen ser ut. 1. De nämnde aldrig vare sig varumärke eller copyrigt i kontakten med mig. 2. De kunde bett mig upplysa om att tweeten inte var kungahusets officiella. 3. De kunde bett mig sluta använda tweeten. Dessa tre lösningar kom aldrig upp. Impersonation är tramsigt, fanns det någon på jordklotet som trodde att den lilla kungen var Kalle 16? läs sagan på tweeten @lillakungen, den var menad som en ifrågasättning av varumärke och copyright. Som sagt. Det tål att debatteras om. Tankarna går till gamla öststater där information försvann bara för att någon ville det. — KaptenUsling
vem fan bryr sig om twitter