Var tredje kommun kritiska till regeringens kommunikation: ”Vi får vaka vid presskonferenserna”

En tredjedel av Sveriges kommuner upplever att informationsgången från regeringen är dålig. Flera kommuner har fått tillsätta personal som vakar vid presskonferenser och hoppas att någon av de närvarande journalisterna ska ställa förtydligande följdfrågor.
En granskning av Sveriges krisplan visar att det saknas regelverk för hur information ska spridas – vilket riskerar skapa en ökad misstro till systemet.

Under elva dagar har Sveriges 291 kommuner fått svara på en enkät. 135 svar har inkommit och bland dem svarar nästan var tredje (31,1 procent) att de tycker informationsgången från regeringen fungerar dåligt eller ganska dåligt.

På frågan vad som kunde förbättras svarar 70 procent av kommunerna att de hade önskat större förutsägbarhet eller tydligare framförhållning med information kring kommande restriktioner. Hälften av de svarande önskar att det fanns mer tid mellan kommunicerat beslut och förväntat genomförande och att informationen borde vara tydligare.

Hur kommuner nås av information är olika. De som är nöjda talar ofta om deras goda kontakter till både myndigheter och Länsstyrelsen. Ett vanligt svar är just ”egna nätverk” och ”omvärldsbevakning”. Men bland kommunerna som saknar sådana nätverk är man orolig för om regeringen verkligen nås av deras kritik.
”Vi har längs vägen haft många synpunkter på dålig framförhållning och hastiga och ologiska förändringar. Även om vi nämner delar av våra synpunkter på möten där Länsstyrelsen är med är vi osäkra på om de förmedlas vidare alls eller ens delvis, till regeringen”, svarar till exempel Michaela Swartling, beredskapssamordnare i Älvkarleby kommun.

Men ett annat ofta återkommande svar är också ”presskonferenser”.

Amanda Bäckström är säkerhetssamordnare i kommunerna Arvika, Eda, Säffle, Årjäng och berättar hur kommunen har bevakning på regeringens hemsida för att veta när något nytt ska kommuniceras. De vet aldrig i förväg om en planerad presskonferens kommer att innehålla akut information eller om det bara är en lägesuppdatering.
”Därför får vi bevaka presskonferenserna när de hålls och anteckna det mest väsentliga. Efter presskonferensen får man göra en bedömning huruvida det som togs upp berör någon av våra verksamheter i kommunen och sprida informationen internt”.

”Management by presskonferens” kallar Krister Svahn förfarandet. Han är kommunikationschef i Varberg kommun och har fått avsätta ett antal kommunikatörer vars jobb är att aktivt följa alla presskonferenser för att sedan sammanfatta och sprida vad som sagts där.
”Inte sällan har nya rekommendationer meddelats sen fredag eftermiddag med uppmaning att de ska träda i kraft följande måndag. Det ger väldigt kort tid för att både hinna ställa om kommunal verksamhet, och hinna kommunicera ut denna omställning till medarbetare, kunder och allmänhet”.

Flera nämner regeringens presskonferens den 18 december som en extrem. Den hölls klockan 16.15 en fredag, bara dagar innan jul, och ingen information fanns om vad som skulle sägas. Om det skulle vara restriktioner som påverkade kommunen behövde rätt personer på rätt verksamhet kontaktas och ta operativa, omedelbara beslut. Eller så var det inget alls? Vid presskonferensen fick kommunikatörer tolka det enorma paket som presenterades. Sa de ”genast”, ”omgående” eller ”snart”?
”Det är inte ett hållbart sätt att arbeta, förstås”, säger Nico Werge, kommunikationschef Sundbybergs kommun, som är en av de som framför kritik i enkäten.

Först flera timmar efter presskonferensen får kommunen skriven information, men då är det för sent. Per Jonsson är beredskapssamordnare i Härnösand och förklarar att minuten efter att regeringen gett ett nytt besked så ringer telefonen.
– Då är det samtal från anhöriga som frågar ”nu ska vi få komma på besök hos våra äldre, hur ska ni lösa det här?”. Då har vi fått informationen exakt samtidigt som den som ringer. Det är väldigt knepigt.
Han förstår inte varför regeringen inte bara skickar det manus de läser från under presskonferensen. Varför han och andra ska behöva transkribera vad som sägs, istället för att få snabb information.
– Det hade faktiskt hjälpt.

Så hur ska det egentligen fungera?

Sveriges kommuner är självstyrande. Vill regeringen eller riksdag förändra något får de stifta lagar som kommunen sedan verkställer. Länsstyrelsen är regeringens förlängda arm ut i landet och informerar och kontrollerar att lagar följs. Det är ett trögt system som vanligtvis har flera fördelar – förutom i kristid. Då behövs snabba beslut, centralisering och tydliga mandat. Därför finns lagar som skapar undantag för kristider – men de lagarna har stora luckor. Det menar Jenny Deschamps-Berger, chef analysenheten, Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet (CTSS) vid Försvarshögskolan.
– Systemet är byggt för att en (1) kris händer – i en kommun. Men systemet är inte byggt för att hantera en global pandemi, i alla fall inte när det gäller informationshanteringen.

Luckan i informationshanteringen handlar mest om regeringen. För kommuner är det tydligt vad som ska ske: De ska rapportera sin information till Länsstyrelsen, som i sin tur rapporterar till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). MSB sammanställer och rapporterar sedan en samlad lägesbild till både regering och Länsstyrelser – som i sin tur sprider den vidare till kommunerna i länet. Men regeringen? I lagen om extraordinära händelser finns ingenting som reglerar hur de ska informera kommunerna. Länsstyrelseförordningen säger förvisso att kommuner ska ha den information de behöver, men inget förklarar hur länsstyrelsen ska få den informationen från regeringen. Därför får även Länsstyrelserna bänka sig vid presskonferenserna. En rundringning bland Länsstyrelsernas kommunikationsansvariga bekräftar det. ”Det mesta som presenteras på presskonferenserna är nyheter även för länsstyrelserna och naturligtvis även för övriga aktörer”, säger man till exempel i Västmanland.

Hur kan det vara så här?
– När man byggde krisberedskapssystemet såg det snyggt ut i modellen, regeringen är ansvarig, men den operativa verksamheten tilldelas de centrala myndigheterna. Det är de som ska sprida informationen ner till kommunerna, säger Jenny Deschamps-Berger
Hon menar att systemet är en teoretisk konstruktion som justeras först efter att en kris inträffar. Efter tsunamin bildades till exempel kansliet för krishantering vid regeringskansliet. Efter stormen Gudrun ändrades lagstiftningen kring elområden – och så vidare. Det är också därför luckan kring informationsgången aldrig täppts till: Problemet har aldrig varit uppenbart – förrän nu. Det är nu det är tydligt att kommuner, en fredag klockan 16.15, inte kan vänta på att regeringen först ska informera pressen, sedan MSB som via Länsstyrelsen informerar kommuner om ett beslut som ska verkställas måndag morgon. Då tvingas kommuner sitta vid presskonferensen och transkribera.

Vad hade varit korrekt att göra från regeringens sida?
– Det är jättekänsligt när regeringen ska berätta för självstyrande kommuner hur de ska göra, men det är klart att de som ska hantera ärendet och sedan verkställa borde få informationen först.

Vad är det allvarligaste med det här?
– Om man inte vet vem som ska informera vem blir det en fördröjning i systemet och hela verksamheten blir retroaktiv. Det är det farliga. Men det värsta är att det riskerar skada förtroendet från medborgarna när stat och kommun inte framstår som samstämmiga. Då skapas lätt frön till misstro och tveksamhet, säger Jenny Deschamps-Berger, chef analysenheten, Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet (CTSS) vid Försvarshögskolan.

Den här artikeln är kostnadsfri tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistiken ska vara tillgänglig. 
Du kan också bidra, från 20 kr i månaden, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

KÄLLMATERIAL: Här läser du vad din kommun svarade