Jag skrev ytterligare en krönika om övervakning i Dagens nyheter i helgen. Det kan tyckas tjatigt, men likväl viktigt. Vi är i en tid nu där vi på första gången sedan FRA-lagen röstades igenom faktiskt börjar få ett intresse i frågan.
Här finns också ett ansvar hos oss som tycker oss se problemet i övervakning att försöka förklara det på ett pedagogiskt sätt. Att försöka runda den grunda tanken om att du inte har något problem med att FRA läser dina facebookposter. För det är inte grejen, utan principen om integritet.
Och hur ska man förstå varför principer om integritet är viktigt? Det är ju knappt möjligt att läsa föregående mening utan att somna. Sätter vi det i kontext blir det dock lättare. Som med våra brev:
”Vi skulle kanske inte bry oss särskilt om FRA läste våra brev – förrän vi såg det. Föreställ dig att du får hem uppsprättade brev med stämpeln ”läst av FRA”. Jag gissar att vi hade reagerat kraftigt. Av vilken anledning har FRA rätt att tro att mitt brev från farmor är brottsligt? Vad är misstanken?”
Jag hann inte ta upp fler exempel i texten, men här finns fler saker att tänka kring. Under arbetet i krönikan försökte jag djupdyka lite kring Carl Bildts och polisens samtal häromdagen, vilken btw var fantastisk:
Sorry för sen, men jag ÄLSKAR hur polisen äger Carl Bildt här: pic.twitter.com/gm8JAsdo2Q
— Emanuel Karlsten (@emanuelkarlsten) November 3, 2013
Av någon anledning har Sverige väldigt tydliga lagar när det gäller övervakning av allting annat än internet. De trängselskattkameror får alltså som regel inte alls användas av några polisiära myndigheter. Det finns dock tillfällen då Trafikverket gör undantag och lämnar ut information. Men då måste det vara en förundersökning inledd, förhörsledare utsedd och brottet ge fängelse på straffskalan. Dessutom måste polisen uppge uppge att det är ett specifikt fordon de söker, under en specifik tidsperiod. Har man allt detta går fallet till prövning hos Trafikverkets jurister och speciella handläggare.
Ansökan måste dessutom göras inom två månader efter passering. Därefter raderar Trafikverket all information, alla bilder de har – förutsatt att trängselavgiften för fordonet är betald.
Bara en gång har Trafikverket tvingats ge ut större mängder information. Det var efter ett ouppklarat rån där polisen ville kolla vad kamerorna plockat upp under stora tidsrymder och utan någon specifik information. Trafikverket gjorde avslag, men ärendet togs hela vägen upp till regeringen som efter ett regeringssammanträde gav en unik dispens.
Så högt värderar regeringen medborgarens integritet i den analoga vardagen. Men så fort det sker i det digitala har vi ett helt annat förhållningssätt till det.
Visst finns det även kontrollorgan inom FRA, det har jag skrivit om tidigare, men de är helt interna och har inte en enda gång nekat FRA att spana i kablar. Alla beslut som tas sker utan insyn.
FRA och övervakningen kan bli en väldigt spännande och viktig valfråga. Om vi tar den på allvar. Om vi börjar värdesätta integriteten redan nu och inte bara när vi har förlorat den.
Jag vill inte tro att våra politiker egentligen vill oss illa, utan att det bara handlar om en kunskapslucka kring integriteten på nätet. En pusselbit har saknats kring varför det är ett problem att myndigheter får tillgång att läsa allt vi skriver allt vi gör på nätet.
Problemet har aldrig handlat om innehållet i vad vi skriver, utan principen att våra kuvert aldrig ska sprättas av någon överhet.
Det är om detta lördagskrönikan handlar om i DN. Läs, fundera, samtala.
Bra där Emanuel! Mycket bra!
Utmärkt! Bra att du inte ger upp hoppet om medborgarnas förmåga att inse vidden av det hela, om alla, som förfäras inför nedmonteringen av skyddet för vår integritet och bristen på rättssäkerhet, hjälps åt att förklara.
Tack för att du använder din plattform till att driva demokrati- och integritetsfrågan. Alltför få i pressen gör det, jag är orolig att de inte själva ser de potentiella problemen med att ingen digital kommunikation längre är fredad för insyn från staten…