Oslo

Att någon ens ska behöva tänka tanken #oslo

av Emanuel Karlsten den juli 28, 2011

i Mellansnack

Från ett kommentarsfält någonstans på internet. Hjärtat brister.

(via @batcheeba)

{ 1 kommentar }

Gårdagens stora svenska nyhet kring Osloterrorn var att Sverigedemokraten Erik Hellsborn menade att det är massinvandringens fel att terroristen var tvungen att skrida till verket.

”Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde.

Så skriver han i en nu raderad bloggpost.

Det är såklart klantigt och idiotiskt och SD har redan gått ut och tagit avstånd från bloggposten. Men det är skitsamma. För Erik Hellsborn är aktiv politiker, med aktivt inflytande.

Han sitter som nämndeman i migrationsdomstolen.

Det är @redundans som uppmärksammar saken och påminner om att det är den domstol som avgör tvister mellan myndigheten och till exempel invandrare. Samma person som menar att massinvandringen är ett så stort problem att det ” triggar Behring Breivik att göra som han gjorde” avgör, tillsammans med två andra nämndemän, alltså invandrares öde i Sverige.

Erik Hellsborn bloggar själv om sin första dag, i april i år:

Det blev de tunga grejerna på en gång med just migrationsmål. Jag hade kunnat berätta ett par historier om dagen som säkert många skulle funnit intressanta”

Det är viktigt att komma ihåg att även om våldshandlingarna kanske inte ligger nära i Sverige, så finns samma ideologier försvarad i Sverige – på folkvald plats. Frågan är om han kan sitta kvar med den klausul hos Länsrätten angående vilka som kan vara nämndemän:

De nomineras av de politiska partierna och meningen är att de ska vara vanliga människor med sunt förnuft och med erfarenhet från olika områden som kompletterar den lagkunnige domarens juridiska kunskap.

Jag antar att det nu kommer att prövas av andra som är bättre insatta i saken.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.

{ 9 kommentarer }

Jag dödar lite tid innan flyget går

av Emanuel Karlsten den juli 27, 2011

i Medier och internet

Godmorgon Sverige är klart. Just nu känns det lite ovärt att ha rest hela kvällen igår för tio minuters tv och nu sitta och vänta till 10.50 innan flyget tillbaka till semestervisby kommer. Men det är klart att det var en väldigt nyttig erfarenhet.

Samtalet gick bra, tror jag. Det kommer säkert upp på Svt play senare i dag. Men det är samma snack som varit sedan i söndags. Om hur vi inte blir en bricka i en terrorists spel, men ändå rapporterar relevant utifrån den information terroristen har tillgängliggjort.

UPPDATERAT: Här är klippet:

När man har pratat om det mycket känns det som att man vill hitta nya vinklar, att det blir ett ganska trött upprepande samtal, men det gick säkert bra. Thomas Mattsson, min förre arbetsgivare, var med. Han var väl förberedd med sin bild av hur de har gjort ett bra och gediget arbete. Det utgår jag från att alla har gjort och då blev det mer intressant att höra honom resonera kring hur man hade gjort om häktningsförhandlingarna – där terroristen läser högt ur sitt manifest – hade hållts inför öppna dörrar. Ni får lyssna på det själva sedan.

I övrigt var resan en katastrof. Jag packade så lätt jag kunde för att slippa krångel i flyget och när jag kom fram till lägenheten upptäckte jag att jag glömt nyckeln – i Visby. Paniken. Som tur var så hade jag en skjorta hos en kompis som var hemma. Så jag fick både skjorta, säng och en lånad kofta av honom. Skönt. Bambusade yrvaket om saken i morse, i taxin på väg till SVT.

Men nu: Döda tid. Det går rätt bra på SVT:s terass, med frukostbuffé och utsikt över Gärdet.

(för övrigt har jag aldrig varit så vacker som i dag. TV-smink borde vara en rättighet för varje människa. Eller man. Även om det är märkligt att klia sig i pannan och sedan hitta ett lager smink under naglarna. Är det så här det känns att vara fjortonårig tjej?)

{ 1 kommentar }

Jag är tyst här, som ni märker. Jag försöker koppla bort lite. I alla fall från bloggen. I går var en väldigt hektisk dag. Det var som att alla medier vaknade upp samtidigt. När jag kollade telefonen efter en lång sovmorgon hade jag åtta missade samtal. Sedan löpte dagen i ett helt bisarrt tempo. Intervju i Resumé, min artikel i SVT översatt till norska i Aftenposten, fyra radioförfrågningar – där varje intervju skulle förplaneras med en förintervju – och en krönika till DN. Eftermiddagen tillbringades sedan på Radio gotland där jag i tre timmar satt och gjorde intervjuer via länk efter ett helt sjukt schema. När ena intervju var klar var det bara minuter till nästa. Och däremellan försökte jag skriva min krönika som hade tidig deadline.

Bäst samtal blev det nog i SR Metropol. Lyssna gärna på det. Sämst samtal blev det i Studio ett. Ett märkligt, polariserat samtal med pajkastning som jag försökte hålla mig utanför (och där jag lustigt nog fick namnet ”Kantsten” av en medieforskare. No pun intended, tror jag). Det behöver ni inte lyssna på.

Och krönikan i DN hanns med också. I sista sekund. Det blev på samma tema, men också fokus på att ansvaret för att inte sprida terrorpropaganda inte bara är tidningars, utan också ditt och mitt. Läs hela krönikan här.

I dag fortsätter jag mitt försök till semester. Utöver en blixtvisit till SVT morgonsoffa imorgon (tune in at 06.40! Gah!) försöker jag varva ner.

Men jag kan ändå inte låta bli att notera några saker.

Som nätverket Anonymous förslag på hur man inte ska bli en del av gärningsmannens propaganda:

Eller som Dagsavisens fantastiska förstasida:

Och kanske ännu hellre videoklippet från blomstermanifestationen från Oslo. Det fick mig att både gråta och älska mänskligheten:

http://www.vgtv.no/#!id=42472

Som Jens Stoltenberg, som citerade en flicka på Utöy, sa: ”Om en person kan visa så mycket hat, tänk då på all den kärlek vi kan visa tillsammans.”

Det visade sannerligen Norge igår.

{ 31 kommentarer }

SVT hörde av sig igår och bad mig skriva en text hos dem utifrån min bloggpost om Osloterroristens Facebook- och twitteranvändande.

Det gjorde jag i dag:

”Det har gått två dagar sedan Osloterroristen mördade 85 personer på Utöy, men redan vet vi allt om honom. Varför? För att Anders Behring Breivik ville det. Han har serverat ett färdigt kit av pressbilder, persondata och vilka intressen han har. Och du, jag och media har svalt allt. Skapat vår bild av honom utifrån de premisser en kallblodig mördare själv förberett i detalj.[läs hela texten]

Studio ett ringde precis och vi kommer att prata vidare om det under deras sändning imorgon.

Det kan tyckas makabert att skriva en medieanalys bara två dagar efter ett helt ofattbart makabert dåd. Men det här är ingen post-analys, eller ens en medieanalys. Det här handlar om dig, mig och hur vi hanterar information. I två dygn har jag suttit, utan uppdragsgivare eller arbetsgivare och rapporterat nästan oavbrutet om vad som hänt. Det gör mig inte till en tidning, men det gör mig till en spridare av information. Och att jag har något slags ansvar för det jag sprider vidare. Precis som du har.

Utgivaransvaret begränsas inte längre av personer med presspass i hatten. När publiceringsplattformarna blir fler, nischade och utspridda kommer samma ansvar – regelstadgat eller ej.

Men allra viktigast: Saken är fortfarande pågående. I sitt manifest skriver Osloterroristen att han har tre primära mål, plus ett bonusmål. Här finns också indikationer på att terrordådet var till för att marknadsföra manifestet. Via sin advokat i dag har terroristen dessutom slagit fast att han vill att måndagens förhör ska vara öppet för media, så att han kan berätta ”sin” historia.

Hur ser vi till att inte vara en del av dessa mål?

Vilken roll spelar vi som sprider informationen vidare i det? Det handlar inte om retroperspektiv, utan om beslut här och nu. Ska vi läsa upp manifestet, länka vidare till det? Ska vi berätta och beskriva honom utifrån hans Facebookprofil? Ska vi ta den bild han presenterat för oss på silverfat som sann och giltig?

Imorgon fortsätter förhör som skulle kunna bli publika. Hur gör vi för att inte bli en bricka i en terrorists spel?

Det är därför texten är viktig. Den berör alla och den berör nu.

Här är hela artikeln

{ 13 kommentarer }

På nätet läcker nu en detaljerad bok som gärningsmannen i Oslo påstås ha författat. Här finns dagböcker, hela vägen fram till fredagen, och långa utläggningar om allt från hur uniformer ska bäras, nya bilder och hur många romer det bor i särskilda land.

Jag väljer att inte länka till den eller dela ut den vidare. Det obehagligaste i allt det här är att gärningsmannen så tydligt serverar hela sin profil, sin agenda och propaganda för medier. Som sväljer, skickar vidare och stereotypiserar. Det behöver inte vara fel – kanske är det verkligen hans sanna jag vi får presenterat? Men det gnager att känna sig, som jag stundtals gjort, som en nyttig idiot som bara skickar vidare den information gärningsmannen planterat för att vi ska hitta och sprida vidare den.

Men innehållet är såklart relevant. Och det bör vi sprida på samma sätt som vi behöver bemöta och försöka förstå det. Men det är ett 1500 sidor långt dokument som är helt oöverskådligt, i alla fall en kväll som denna.

Jag la därför in hela texten i wordle och skapade ett ordmoln för att få fram de mest frekvent använda orden. Fram träder bilden av en man som.. Ja, bedöm själva (klicka på bilden för att se större):

{ 15 kommentarer }

Jag hade tänkt att det skulle räcka med gårdagen, att jag skulle åka vidare på semester i dag. Men det går inte att slita sig. Det är så dramatiska bilder, sådan ofattbar tragedi.

I dag har bilderna börjat nå ut till allmänheten. Inte bara från drabbade på ön, utan också fotografernas egna bilder börjar gås igenom. Som fotografen som råkade fotografera gärningsmannen – på bar gärning.

Allt det där är viktigt och bra. Men det blir lätt att vi distanserar oss. För mig har det istället varit de personliga nära skildringarna som på riktigt fått mig att skaka, tåras och börja ana det ofattbara.

Som Prableen K, som befann sig på ön och har försökt samla sig för att beskriva vad hon kände. Här nedan är ett utdrag, men läs bloggposten i sin helhet.

En man kom. ”Jeg er fra politiet.” Jeg ble liggende. Noen skrek tilbake at han måtte bevise det. Jeg husker ikke helt hva ham sa, men morderen begynte å skyte. Han ladet. Skjøt mer. Han skjøt de rundt meg. Jeg ble liggende. Jeg tenke: ”Nå er det over. Han er her. Han tar meg. Nå dør jeg.” Folk skrek. Jeg hørte at andre ble skutt. Andre hoppet ut i vannet. Jeg lå der. Mobilen i hånden. Jeg lå oppå beina til en jente. To andre lå oppå mine bein. Jeg ble liggende. Det tikket inn tekstmeldinger. Mobilen ringte flere ganger. Jeg ble liggende. Jeg spilte død. Jeg lå der i minst en time. Det var helt stille. Jeg vred forsiktig på hodet for å se om jeg kunne se noen levende. Jeg så lik. Jeg så blod. Frykt. Jeg bestemte meg for å reise meg. Jeg hadde ligget oppå et lik. To lik lå på meg. Jeg hadde englevakt. [Läs hela den skakande bloggposten här]

Men mitt i allt drama, mitt bland alla hatfacebookgrupper som skapas mot gärningsmannen blir plötsligt ett annat perspektiv väldigt viktigt. Och det ges av en åttaåring:

[läs hela bloggposten]

Jag är fortfarande kvar i Stockholm och kommer med hundratals andra bege mig till Sergelstorg för att hålla en tyst minut. Det är det minsta jag kan göra. Och känns på något sätt viktigt efter det dygn jag suttit klistrad och följt varje del, varje händelse i allt det ofattbara.

Här är Facebookeventet för Stockholm. Här för Göteborg och här för Malmö. Tipsa gärna i kommentarsfältet om du vet fler platser.

Vi kan väl mötas där? Eller bara tända ett ljus där du är. Jag antar att även om det är det minsta vi kan göra, är det något.

{ 8 kommentarer }

Jag har precis blivit avstängd från Twitter för att jag har nått något slags tak för dagligt twittrande. Hur jag än försöker går det inte att skicka en enda tweet till.

Och det var kanske lika bra. Sedan kvar i fyra i dag har jag suttit och twittrat oavbrutet om det som händer i Oslo. Jag som precis var på väg ut, stannade i dörren och blev kvar.

Kanske är det därför bra med en paus, att få tänka, sammanfatta och fundera innan jag slutar för dagen. Jag har ju ändå varit i gång i snart 11 timmar… Men det har ju varit så spännande!

Nu är det alltså publikt och öppet vem skytten som gick loss på Utöy var. Därmed börjar såklart alla att googla på namnet. Och söka på olika sociala nätverk.

Och den misstänkte har öppnat flera konton. Ett på Twitter och ett på Facebook. Till synes extremt väl orkestrerat.

Båda kontona har spår som tidigast sträcker sig tillbaka till den 17 juli. Om vi börjar med Twitter finns det bara en tweet. Kontot följer ingen, men har i övrigt fyllt i alla uppgifter. Tweeten är skriven den 17 juli och innehåller en text som mycket väl kan indikera att det var väl planerat att upptäckas i dag, efter attentatet.

På Facebook finns desto mer aktivitet. Allt är närmast att likna vid en stor karta med ledtrådar. Helt uppenbart riggat för den här dagen. Här finns inga vänner registrerade, antingen är de raderade, eller så är kontot nyregistrerat – den 17 juli.

Här finns nytagna bilder, närmast att likna pressbilder. I olika poser, någon där han är frilagd, klädd i frimurardräkt, en där han står med vad som kan antas vara syster och mor. Alla bilder upplagda samma datum – 17 juli.

Alla uppgifter är noggrant ifyllda. Var han jobbar någonstans, VD för ett företag som varit registrerat i hans namn sedan 2009. Var han studerat, men framförallt vad han gillar. Att han är kristen, konservativ och gillar både WoW och att träna. En lång lista av gamla och nya idoler, inklusive nazistmotståndaren och nationalisten Max Manus och Winston Churchill.

Mest creepy är hans facebookstatusar. På 40 minuter har han postat 12 youtubeklipp, inklusive två kommentarer om var man ska titta och även hunnit ”gilla” tre sidor på Facebook. Sedan tog han en 40 minuters paus, postade ytterligare ett youtubeklipp, försvinner fyra timmar innan han postar ett till. Dagen därpå, den 18e, postar han inom tio minuter ytterligare tre youtubeklipp och två kommentarer som visar var man ska titta. Allt skrivs på engelska.

Detta är till synes hans sista digitala avtryck. Sedan är det tyst. Alla klipp visar trance/techno-låtar. Inget har till synes någon koppling till något.

(bild från en pdf – eftersom facebook-kontot på lördagsmorgonen är avstängt. Jag länkar inte till hela pdf:en eftersom den också innehåller bild på den misstänktes förmodade släkt)

Allt är så löjligt tydligt arrangerat och orkestrerat att det måste vara medvetet planterat.

Det är för tidigt att dra några andra slutsatser. Men man kan anta att den som har varit uppmärksam på vad som hänt med mordoffer, gärningsmän i samband med uppmärksammade händelser är att persoernas Facebookprofil har skärskådats – flera gånger om. Det är härifrån bilder har hämtats. Ofta letar man bilder som speglar det mörka eller det sköra.

Men hos den misstänkte finns bara en sorts bilder. Bara en totalbild. Av en man med koll på läget, som vet vad han gör. Som har kontakt med sin familj, sitt samhälle och sin sociala kontext. Och om hans ansikte ska tapetsera världsmedier en tid framöver finns inget annat alternativ än att använda någon av de bilder som han varsamt valt ut som representativa.

Det är närmast obehagligt kalkylerat. Och lita på att vi bara är i början på att nysta i denna märkliga historia.

Uppdaterat: Den här bloggen påstår att den misstänkte har funnits på Facebook tidigare och varit vän med bloggaren.

{ 33 kommentarer }

När så norska medier började rapportera från husrazzior och publicera pixlade bilder på skjutaren, var det bara en tidsfråga. När skulle namn och bild på den person som gick loss och sköt på Utöya publiceras?

Det började med att perifera europeiska länder publicerade. Som Polen. Sedan följde Sky news upp som första (eller var det Daily news?) stora internationella medie. Därefter blev VG.no (eller var det tv2?) första medie i Norge.

Och då var det bara Sverige kvar. På @Expressen är Per-Anders Broberg ansvarig utgivare och strax efter halv två gick meddelande ut till redaktionen om att publicera:

Då hade Aftonbladet, en kvart tidigare, beslutat att inte gå ut med namn och bild. Men fyra minuter efter Expressens beslut ändrar sig Aftonbladet. 01.42 publicerar även Aftonbladet namn. Först en dryg kvart senare, 01.58, publicerar man bild.

Själv hade jag beslutat att inte outa den misstänktes namn. Men när nu båda stora nättidningarna publicerats döljer eller hjälper jag knappast något för någon genom att låtsas som att namn och bild inte finns.

Men mest tydligt blir det kanske att pratet om att varje ansvarig utgivare gör sin egen bedömning tillsynes är…fluff. Eller slumpade det sig så att de båda ansvarige utgivarna kom fram till sitt beslut exakt samtidigt? (DN och SvD har ännu inte outat namnet)

Med det sagt är nästa steg att ta en närmare titt på de konton i sociala medier som publicerats av Anders. Det finns mycket spännande att fundera kring där. Är allt planerat i minsta detalj?

{ 3 kommentarer }

Jag har suttit klistrad vid datorn med puls i flera timmar nu. Försöker förstå vidden av allt som hänt. Nu till och med en egen skjutning på ett SSU-läger på Utöy, där @aliesbati deltagit.

Informationen varierar hela tiden. Medier rapporterar om att gärningsmän gripits, som sedan polisen dementerar.

Senast är en film som påstås ha varnat för Oslobomben redan i söndags, men fick ny titel i dag och sedan raderades.  I stressen skickar vi vidare den (jag också) utan att kolla upp den närmare. Som tur är finns människor som kollar upp, källkollar, gräver vidare.

Och som sedan hittar den påstådda terrorfilmen. Och något terrormeddelande? Nä. Men då har medier över hela världen redan kablat ut nyheten om nyckeln till terrordådet.

Saken bevisas av Google cache som fick en preview på filmen även innan den raderades:

Det finns säkert mer i den här storyn, varför kallade någon det här klippet ursprungligen för ”Wybuch w Oslo – Explosion in Oslo – 22.07.2011. Wybuch”? Gissade? Ett blindspår? En lyckträff? Säger de något i filmen i bakgrunden? Uppdaterat: @hans_g gissar att det handlar om någon som idag gjort någon typ av skämt. Ändrat titeln på en film som laddades upp i söndags och hann få med det i googles cachning. Har ingen aning om det stämmer eller ens går.

Det kommer mycket information nu. Det hela blir en lektion i kälkritik. Allra mest för oss som är mottagare, och vidarespridare, som försöker förstå vad som händer och smälta vad som är det värsta som hänt Norge sedan andra världskriget.

{ 2 kommentarer }