Veckans DN-krönika handlar om hur nya artister hittar sin publik – och en affär – på nätet. Samma vecka stötte jag på två fenomen som jag aldrig hört talas om förut. Dels artisten ”Nomy” Patrick Marquardt och dels tonåringarna Mange makers.
Patrick sa i fredags upp sig från jobbet för att leva på royalties från Spotify och Mange makers gjorde en skämtlåt som är en av Sveriges mest spelade låtar just nu.
Lyssna på Patrick Marquardt här eller se Mange makers horribla låt här:
Jag fascineras så enormt av det här, allra mest för att det är ett så tydligt exempel på hur publiken brutit ett monopol där det inte längre är skivbolag som bombar oss med nya arister, ny musik tills vi gillar det och till och med tror att det _är_ den enda nya och goda musik som finns.
Mycket mer om detta finns att säga. Och jag har ett digert researchmaterial som inte fick plats. Som hur artister som inte når lika stora volymer går runt på sin musik, blir entreprenörer, skapar mervärde på annat sätt. Jag vill skriva om det senare, kanske på Ajour, men tills vidare nöjer vi oss med den här texten:
http://www.dn.se/nyheter/emanuel-karlsten-vi-befinner-oss-i-ett-musikens-klondike
