Veckans DN-krönika handlar om Facebook, de nya förändringar som kommit, men allra mest som håller på att rullas ut. Det finns så väldigt mycket att skriva. Både positivt, som medieföretags möjligheter att komma närmare Facebooks miljon(snart miljard!)publik.
Jag tycker på riktigt att saken inte är helt enkel.
Det är klart att vi tycker att det är besvärligt när sociala medier försöker knuffa in oss i nya beteenden, men samtidigt har vi alltid tyckt att nya beteenden är besvärliga. Var går gränsen? Vad är inte ok? När ryter vi ifrån?
Jag är inte säker på att Facebooks nya föränringar kommer få oss att ryta ifrån. Det är helt nytt och ovant att vi så ofta skulle dela med oss om allt, precis allt, vi gör på nätet. Men det är också i linje med den transparens nätet allt mer kräver. Och om alla börjar göra samma sak – blir det då så farligt? Att visa upp sina skämslåtar på Spotify, att man klickar på nöjesnyheterna på Aftonbladet?
Jag vet inte. Men det som är alldeles uppenbart är att vi har ganska lite val. Att Facebook är på väg att bli internet. Och vilket utanförskap det skulle vara att inte finnas där, som Spotifys nya kontoregel väl illustrerar, när de kräver Facebook för att få skapa ett Spotifykonto.
Mycket finns att säga om det här. Och ännu mer finns att läsa – i krönikan i dag.
På vilket sätt kräver ”nätet” mer transparens?
Och är detta verkligen vad världen behöver, ännu mer ofiltrerad information om varje ögonblick i våra liv, när problemet med information overload aldrig varit större än nu?