Några korta saker som jag tänker på

Mina länkar, de där korta med rubriker, fungerar inte. Eller de fungerar, men inte den plugin som jag använder för att automatiskt få ut de på bloggen. Min adress till Google shared items vill helt enkelt inte fästa där den ska. Det här låter som mumbojumbo för er, men det största problemet är att det gör det för mig också.

Så tills någon förbarmar sig över mig får jag skriva såhär istället. Men då orkar jag inte länka och hålla på.

Jag har köpt nya solbrillor i dag. Eller nya. De är exakt likadana som de jag köpte för två veckor sedan. Men som jag sumpade så snart det är mörkt. Dagen någon säljer en billig gps-klisterlapp att fästa på glasögonen är jag första köparen. Hursomhelst. Martin – som är fotograf och inte postar sina foton någon annanstans än på Facebook och därför inte får någon länk och därmed inte heller några nya kunder – la upp ett foto på dem i dag där jag såg så hipster ut. Jag har aldrig sett hipster ut förut. Men det såg så charmigt ut att jag var tvungen att köpa nya likadana i dag.

Jag har också köpt tygfärgsblåa byxor. Det känns vilt.

Det var en bra helg. Jag vilade, men vill vila i tusen dagar till. Göra saker som faller mig in. Men istället jobbar jag.

Fortfarande på Aftonbladet. Jobbar, alltså. Inhyrd, förlängd efterhand eftersom de behöver någon som kan ta hand om efterarbetet av Skolgranskning. Det är glatt för det innebär att jag kan ta lång semester när det är klart. Det är jobbigt eftersom jag redan bokat in flera andra uppdrag som är ganska tidskrävande. Vilket innebär mer arbete. Aftonbladet på dagen, de andra uppdragsgivarna på kvällen. Jag intalar mig att det är tillfälligt. Och det är fortfarande väldigt stimulerande att vara så tydligt efterfrågad. Att vara dyr, så att timmarna tas tillvara på. Att övriga timmar får göras hur man vill med.

Det är sommar också! Jag har inga shorts, för det har jag lärt mig att man inte får ha när man är på stan. Att man då på sin höjd viker upp sina byxor. Eller köper tunnare byxor. De nya tygfärgsblåa.

Det är också uppenbart att vi är i gymfolkets tid. Det är under de kommande två månaderna gymfolket cashar in på alla de gånger vi övriga skrattat och tagit ytterligare en näve ostbågar. Även om vi övriga borde leda poängställningen med ungefär 10 mot 2 kan jag inte låta bli att känna att jag förlorat. Var ostbågenävarna värt att inte få flexa magmusklerna?

Å andra sidan har jag inte haft magmuskler att flexa med sedan jag var åtta år och hade mowgli-kropp.

Mina nya solglasögon får kompensera saken.