Läsare och medier. Livet börjar tappa proportioner. Eller jag börjar åtminstone tappa relation till proportionerna. En Sverigedemokrat gör en märklig anmälan till Justitiekanslern om en bloggpost jag skrev i samband med Utöya. Märklig allra mest för att den här bloggen saknar utgivningsbevis, men också för att min bloggpost skulle anses som förtal.
Det handlar om bloggposten med rubriken ”Sympatiserar med Osloterroristen – och sitter själv i migrationsdomstolen” som i sin tur refererar nämndemannen och 
Sverigedemokraten Erik Hellsborns bloggpost om att hade ”det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde.”.
Man tar sig för pannan.
Hursomhelst. Du kan läsa Hellborns anmälan här (pdf). Den verkar inte handla så mycket om innehållet i min boggpost, utan om dess rubrik som han tycker är förtal.
Det är nu proportionernas orimlighet kommer in. Nyhetsbyrån Siren skickar ut nyheten, Dagens media gör artikel om det, Nyheter24 gör en artikel om det. SR Halland gör grej på d
et och Hallands nyheter toppar sin sajt om det.
Ja, någonstans här vill man vifta med armarna, påkalla uppmärksamhet om att det är en anmälan – till fel instans – innan medier smashar in lobben.
Om vi ändå bortser från det funderar jag själv på varför Erik Hellsborn väljer att anmäla bloggen till polisen. Han har inte hört av sig i mitt kommentarsfält, inte i mejl eller telefon, utan tänker att det är bättre att framföra åsikten om att han känner sig illa behandlad via polisen och JK.
Det är för mig det märkligaste med hela saken.
Jag gissar att anmälan handlar mer om någon slags markering från Hellsborn. Mot vad förstår jag inte. Jag var knappast ensam om att skriva om händelsen. Snarare var min bloggpost ganska refererande. Kanske handlar det om att den hamnar högt upp när man googlar hans namn? Nej, inte heller det.
Då är det istället rätt märkligt att googla på Erik Hellsborn och se vad som dyker upp som andra träff, direkt efter hans egen blogg:
Om jag var Erik Hellsborn och var mån om att stoppa förtal med polisanmälningar skulle jag nog börjat med den bloggposten.
Att Erik ändå inte gör det antar jag att jag får ta som någon slags hedersbetygelse.
Det är väl lättare för Hellsborn att anmäla din blogg än den egna sverigedemokratiska partiledningen, som tog Hellsborn ganska hårt i örat för dennes anmärkningsvärda text där han verkar förstå Breivik?
Med andra ord, när terrordåden har försvunnit ur det akuta nyhetsflödet tycker Hellsborn att det är läge att dra upp historien igen. Man skulle kunna kalla det Streisand-effekten.
Jag vet inte vad det är med mig men det är få saker som jag tycker är så underhållande som när du får skit för dina bloggposter. Hur lyckas du?
Ett mycket osympatiskt drag!
Hellsborn glömmer tydligen 70-talet när de terroristbenägna kidnappade företagsledare och Oklahoma-bombarens motiv att staten kontrollerade för mycket, därför skulle statstjänstemän dö.
Den slutsat man kan dra av terrorismens historia är blott att våldsbenägna terrorister alltid hittar ett motiv till sina vansinneshandlingar. Är den någon som tror att Afas mest hårdföra aktivister hade legat på sofflocket och knypplat om inget extremhögerparti ordnat offentliga möten?
”Hade inte SD funnits i Sverige så hade inte de triggat Afa att kasta så mycket sten….”, en mening som visar att subjekt och objekt i Hellsvorns ursprungliga mening är lätt utbytbara. Lägg gärna in ”bloggare” som ett av dem och kolla själv.