webbtv

Nu har Almedalsveckan börjat! Jag gjorde premiär med att delta i Godmorgon Almedalen, Joakim Jardenbergs och Brit Stakstons egen ytterst ambitiösa webbtv-show varje Almedalsmorgon. Det är ett ganska intressant fenomen. De vill själva värja sig från att vara eller göra anspråk på att vara journalister. Att de bara är folk med frågor. Men så är det såklart inte. Varken att de bara är folk med frågor eller att de inte är journalister. De må sakna erfarenheten och utbildningen som journalister, men de försöker göra samma research och ställa samma frågor som journalister. Och givetvis finns det också en agenda, medveten eller omedveten, att föra de frågor som man själv tycker är intressant eller tycker behöver fokus, på tapeten.

Jag tycker inte det är något fel i det, snarare väldigt smart!

Här kan du se mitt deltagande, ungefär 28 minuter in i sändningen. Jag pratar om Skolgranskningen och hur vi gjorde journalistik tillsammans med läsarna. Ett bra samtal, tycker jag (och angående ”killen med håret”, kommer det härifrån) (foto, höger, @ danehav )

(mobillänk till sändningen)
Nu ska jag ut och hämta både mitt presspass och bloggarpass. Vi ses i vimlet!
Här är dagens länkar sålänge:

  1. Reinfeldts presschef: Vi kände inte till någonting | Nyheter | Aftonbladet
  2. – Aftonbladet gör i dag uppföljning på sin Littorin-grej. Och precis som Aftonbladet själva skriver så visste Reinfeldt såklart om hans sexhattande när han avgick. Det säger både Aftonbladets källor och inte minst den artikel som @niklassvensson skrev och @expressen gjorde löp på för ett år sedan: http://www.expressen.se/Nyheter/val2010/1.2060129/sven-otto-littorin-jag-har-aldrig-betalat-for-sex
    Märklig sak detta.

    För övrigt är det inte sant att Aftonbladets grej inte fått något eko på sin story. Svd gjorde egen grej igår http://www.svd.se/nyheter/inrikes/littorin-sexchattade_6290556.svd och TT har skickat telegram vilket innebär att Sveriges alla lokaltidningar åtminstone haft möjligheten att publicera. Som GP: http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.666385-aftonbladet-littorin-sexchattade

  3. S04E08: Klippet som alla trodde var fejk | SCHULMAN SHOW | Nöjesbladet | Webbtv | Aftonbladet
  4. – Ok, på riktigt. Skulle det här gamla youtubeklippet faktiskt vara sant? I så fall är det en fenomenal sågning från Ekdahl.

  5. Täcknamnet: Mrfeelgood6 | Nyheter | Aftonbladet
  6. – I nätnördsvängen var den stora snackisen igår hur Aftonbladet fick tag på en skärmdump INIFRÅN Littorins alias ”Dangerzone2010″:s mejl. Detta trots att Aftonbladet menar att kontot raderades strax efter Littorins avgång.
    I Flashback finns dessutom trådar daterade från 2010 där folk menar att de kunnat se Dangerzones konto upp till oktober. Det finns många märkligheter här som, med foliehatten på, skapar konspirationer hit och dit.
    Mest av allt skulle man önska att Aftonbladet kunde vara transparenta med de här delarna också. (och ytterligare: Hur kunde de veta att ”Idas” mejl studsade, om de – som de påstår – aldrig var i kontakt med henne, eller hade tillgång till Dangerzones mejlkonto under tiden Littorin var aktiv? Äh, jag lägger ifrån mig foliehatten nu. Man mår inte bra av att läsa Flashback.)

  7. Rånad rånade rånare – Malmö – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt
  8. – Fantastiskt. Inte så mycket storyn i sig – som förvisso också är rolig – utan rubriken. Rubriken!

  9. 20 000 tweets – vad har de gett mig?
  10. @johanhedberg är Sveriges mest spännande PR-konsult inom sociala medier just nu. Att förstå honom verkar vara omöjligt, men att läsa honom är ett måste.

  11. den här annonsen kan inte vara det bästa valet att placera in… on Twitpic
  12. – Intill Aftonbladets artiklar om faran med att chatta med okända tjejer är en annons för…att chatta med okända tjejer. Kolla skärmdumpen som hann tas innan annonsen plockades bort.

  13. Iron Maiden Tagorama // GP.SE in cooperation with FanTag.eu
  14. – Men hur roligt var inte det här? Har helt missat FanTag förut. Tydligen en tjänst man kan använda för att facebooktagga sig på ett helt vanligt foto. Så smart använt av GP här, från ett foto på publiken under en Iron Maiden-konsert i Göteborg. Skriv upp och använd!

  15. Jakten på ett svar | Nyheter | Aftonbladet
  16. – Så publicerade då Aftonbladet det ”lite annorlunda” reportaget som Jan Helin aviserade om. Dock en dag för tidigt. Det ger så klart grund för spekulationer. Pressades de hårt av mejl, tweets och bloggar som ifrågasatte den nya publiceringen? Ville de ge en kontext till varför den sker nu? Inte omöjligt. Men för mig blir den nya publiceringen ännu märkligare i ljuset av det här ”självkritiska” reportaget.
    Genom den nya texten blir det istället uppenbart att publicering är att se som ett slags försvar, en förklaring till varför man skrev första gången. Att, ett år senare, försöka göra rätt för det haveri till publicering som det första var. Det som den nya, självrannsakande texten gör är att väcka liv i gamla minnen hos sina läsare. Som om tf chefredaktör Lena Melins inledande superfadäs när hon förklarade att hon aldrig skulle publicera uppgifter om en minister utan hans kommentar – men tre dagar senare gjorde det ändå. Känslan är att beslutet var lika dåligt då, som nu. Uppförsbacke, minst sagt.

{ 2 kommentarer }

Mitt #Almedalen hittills – en återblick

av Emanuel Karlsten den juli 3, 2011

i Personligt

Om bara några timmar är det söndag och Almedalsveckan 2011 börjar. Det blir femte året som jag är här och jobbar. Alla har haft sina speciella stunder. Här kommer min tillbakablick:

2006 var jag med och skapade konceptet (G) som i Gud tillsammans med Dagen och Frälsningsarmén. Jag närde en journalistdröm och lyckades kuppa mig in i planeringsgruppen som då bestod av en Siewert Öholm – som ännu inte gjort sin Norgeflykt och Världenidag-resa – Daniel Grahn och Frälsningsarmén. Det var ett spännande första år. Jag iaktog med stora ögon och försökte lära mig så mycket som möjligt.

2007 gjorde jag mitt första sommarvikariat på Dagen. Jag hade låtsas att jag kunde redigera film i Premier och lovade därför att åka till Almedalen och göra webbtv från årets (G) som i Gud. Jag fick en helgkurs av @kristoferg i redigering och lyckades även få honom att förlägga sitt jobb i Visby under Almedalsveckan och därmed få honom som fotograf under veckan. Jag satte ribban omänskligt högt. Utöver att filma våra seminarier skulle jag göra en kort sammanfattning varje dag – som jag skulle redigera själv. Vi filmade, jag redigerade och på nätterna gick jag upp varannan timme för att sätta igång nästa renderingsprocess, ftp-process eller något annat omänskligt dumt och tidskrävande så vi kunde ha ett färdigt reportage om gårdagen klart på morgonen. Det var ett spännande år. Jag minns att jag hade börjat läsa bloggar om medier och hängde på Jaiku. Att jag nyss förstått att Joakim Jardenberg var en person med koll på medieutveckling och att Bambuser var framtiden. Just @manster från @bambuser såg jag på något seminarie. Jag samlade mod och gick fram och hejade. @Jocke anslöt, men kände inte igen mig. Jag fasades snabbt ut från samtalet. Jag minns att händelsen var stor och pinsam på samma gång. Minns också känslan av att känna sig så obetydlig – jag visste vem alla var, ingen kände mig.
Jag bloggade också. Fast inte på någon etablerade blogg, utan en liten, obskyr, privat blogg. Men här är en text från ett av seminarierna under veckan som faktiskt är ganska intressant, än i dag.

2008 hade jag fast jobb på Dagen. Nu uppade vi bemanningen. @KristoferG fick den här gången betalt för att vara med hela veckan. Och nu satte vi ribban ännu högre. Vi skapade en egen logga och vinjett till vår webbtv – inklusive originalmusik och varje dag sammanställde vi ett program, eller reportage, från den dagen. Jag skrev manus och sökte upp de högsta politikerna vi kunde hitta för intervjuer. Vi gjorde enkät-tv som ”Vem är politikern” och kastade in egna Dagenreportrar i blandningen. Eller ”Vem vet om att Almedalen pågår” (inte ens turister som gick igenom Almedalen visste), eller ”Hur mycket gratissaker kan du samla på dig på två timmar” (mer än man kan bära). Utöver det livesände vi varje seminarium med Bambuser. Jag tror aldrig jag har jobbat så hårt som jag gjorde den här veckan. Vi sov max fyra timmar varje natt, tog aldrig lunch, frukost eller middagspauser och jobbade alla dygnets övriga timmar. Men det blev sjukt bra! Jag var så stolt över att vi två, med så lite erfarenhet, ändå kunde prestera bättre än samtliga andra webbtv-redaktioner på plats. Dessutom! Det här året vann vi ”Årets varumärke” för (G) som i Gud. Stort.

2009 Var jag ytterst medveten att om vi skulle göra något webbtv-aktigt igen så måste det överträffa det vi gjort tidigare år. Mest för att min egen motivation skulle vara kvar. Dagen hade ingen lust att köpa in mer arbetskraft och Kristofer _vägrade_ jobba under samma vidriga arbetsvillkor igen (ingen skugga över Dagen, jag var diktatorn här). Så jag satsade istället på en Almedalsblogg. Vilken för övrigt försökte stoppas av Makthavare.se – eftersom de tyckte att de hade ensamrätt på bloggnamnet. Jag avfärdade det med att namnet var för generiskt och – obegripligt och osnutet kaxigt – la ut hela deras mejl på bloggen och offentligt ifrågasatte deras krav. SvD och andra rikstidningar ändrade utan att blinka. Det var också året då vi hade fattat att vi inte behövde bygga en egen webbtv-spelare. @AndreasNson gjorde märkliga youtubeklipp med Tomas Andersson-Wij och Schlingmann och vi sände återigen Dagens seminarier via Bambuser – gött, noll merarbete.

2010. Mitt första och enda år med Expressen blev minst sagt händelserikt. Inte bara för att vi under hela hösten förberedde ett webbtvprogram, ”Raka svar med @niklassvensson”, som skulle sända live i Late night-stuk, tre kvällar den veckan, utan också för att det var valår och Littorin-gate. Massor av missar hos externa parter innebar också att vi bara dagar innan sändning stod utan både producent och inspelningsteam. Jag fick hoppa in och ta större samordningsansvar i sändningarna och byggde manus tillsammans med Niklas under dagarna. Det blev ett bra proramformat, faktiskt. Jag var tittarredaktör, värmde upp en kvart innan varje sändning för att samla in tittarna från sajten. Upprättade chattar och twittertaggar där tittarna kunde vara med och tycka till och påverka programmet i direktsändning. Vi hade tagit svängrum för att faktiskt kunna påverkas – direkt. Och grymt bra gäster. Dagen innan Sven-Otto Littorin avgick satt han i vår tv-soffa och gav raka svar om hur mycket han älskade sitt jobb och ville jobba kvar efter valet. Bara 18 timmar senare avgick han som minister. Hela saken gjorde att Expressens politikteam fick jobba tio gånger hårdare. Och att jag, som inte var politikreporter, fick ta de lättsamma uppgifterna. Som Bekantas bekanta-scoopen om att Carl Bildt hittar ett par brallor och sedan köper fyra likadana direkt. Eller hur mycket gratismat man kan äta på en dag (ja, ripoff på Dagen). Det var också första året som jag var inbjuden i paneldebatter. Dels för att tittarredaktöra även i Almegas webbtv-sändningar, men också som paneldeltagare om tex blogginflytande. En märklig konstellation ledd av Alexander Bard, där jag fick representera traditionella medier vilket slutade i att vi övergick till handgemäng enligt bilden här bredvid.

I år, 2011, är jag här och representerar mig själv, helt och hållet. Jag tycker det ska bli så skönt! Inga krav, bara kunna glida runt kravlöst mellan mingel, intressanta seminarier och trevliga möten. Jag har några uppdrag i form av tex paneler, men mest är jag här för att det ger både mig personligen och mitt nya företag väldigt mycket. Alla är här. Vilket också innesluter mina potentiella arbetsgivare. Men framför allt är det en unik chans att träffa de man lärt känna under året och åren. Ett Hultsfred för folk i kostym, skulle man kunna säga.

Ett av uppdragen börjar redan imorgon, söndag, med ett inspel klockan 08.00 i webbsändningen Godmorgon Almedalen. Tillsammans med @Jocke @britstakston @claesnyberg och några till pratar jag om Skolgranskningen. Det blir intressant!

Jag kommer säkert att blogga kontinuerligt under hela veckan, men är du här under veckan och vill ses, prata eller ta en fika – hugg mig så bestämmer vi tid!

Till sist, som avslutning på återblicksposten: Den traditionella gagreelen som trötta @kristoferG samlade ihop för något år sedan från alla mina oändliga omtagningar som oerfaren och trevande tv-reporter:

{ 3 kommentarer }

Webbtvhistoriens bästa ögonblick?

av Emanuel Karlsten den december 27, 2009

i Medier och internet

Sitter på bussen på väg till Jönköping och får lite tid att läsa ikapp. Läser Markus Granseths bloggpost om Schulman show. Jag har bara sett ett avsnitt tidigare och det var otroligt trist. Han rockrecensenten, Fredrik Virtanens ersättare, Markus nånting, är helt otroligt färglös. Måste vara inkvoterad från Aftonbladet i – ytterligare – ett försök att profilera honom. Igen. Om Aftonbaldetmarkus är bra i spalterna (jag har en del att invända där) är AftonbladetMarkus fullkomligt färglös i tv. Han fungerade inte, helt enkelt. Så kan det vara. Och Ann Söderlund var inte mycket bättre. Passar inte alls som fast panelgäst i programmet.

Men skit i det nu. Det var inte vad jag skulle skriva om. Jag tilltalades i stället av andra saker med programmet. Dess enkelhet. Visst, programmet rider på Schulmans varumärke och det är det som har dragit de där 500 000 unika som de pratar om. Men det ligger något attraktivt i försöket. Och hur studiotv på webben ligger i sin linda. Om det där skrev jag mycket mer på i en snabbt ihoprafsad framtidsspaning på Same same but different.

Jag tittade på det igen efter Granseths tips. Och det var fortfarande rätt stolpigt, svårgreppat, men så blixtrar det till.

Alex Schulman plockar fram det där han är bra på, det som gett honom framgång. Det nakna, det ärliga som går så nära att att vi inte vet om vi ska reflexsparka eller krypa närmare.

Han introducerar en lek där han ärligt delar med sig av två sorgliga karaktärsdrag hos sig själv. Han gör det så smart, agerar (eller: är) märkbart besvärad när han berättar det. Lämnar en märklig stämning i studion. Och skapar på så sätt både tryck och chans för de andra att lätta den obekväma stämningen genom att själva berätta något mer sorgligt.

Ni känner igen scenen? Notting Hill.

Det är så briljant och vi får plötsligt del av ett av den unga webbtvhistoriens bästa ögonblick, någonsin, när Petra Mede berättar sitt sorgliga karaktärsdrag.

Kolla:

{ 7 kommentarer }