Emanuel Karlsten

Ibland överträffar verkligheten dikten. Det nynazistiska Svenskarnas parti skulle i dagarna göra en kraftsamling med flera aktioner i landet. Med blågula band skulle man ”försegla” de tidningar som sprider ”fientlig propaganda”, skiver Medievärlden.

Men i Falun blev det…fel. En opinionsredaktör twittrade:

Svenskarnas Parti förseglade inatt Falu Kurirens redaktion. Den vi flyttade ifrån för 15 år sedan. Nazister har bara gamla kartor.

— Gabriel Ehrling (@gabrielehrling) 26 november 2013

Det var den enda information som fanns tillgänglig om den dråpliga situationen. Men Falu kurirens nyhetschef bekräftar och förklarar att lokalen som Svenskarnas parti idag ägs av ett lokalt fastighetsbolag.

Och såhär såg det ut på lokalen som alltså används för hela andra ändamål än redaktion. (Foto: Jens Runnberg (c) )

Jag går igenom mina anteckningar och hittar ett utkast från ett anförande jag höll inför en debatt någon gång i våras. Rubriken var som rubriken härovan och jag tycker ämnet och innehållet passar in lite på debatten den senaste tiden. Så jag publicerar det här istället för att det ska samla digitalt damm i någon låda. Det är lite stolpigt ibland men jag har gjort lite snabba utfyllningar så det ska bli lättare att läsa. Så, varsågoda:

”Jag fick frågan om jag kunde vara med här av Gunnar Lassinantti när jag var i Vietnam, ett land som är kraftigt kontrollerat av den kommunistiska regimen. Och det passar ganska bra. Landet går igenom en explosion av nätanvändande, trots att en högst kontrollerande kommunistisk diktatur styr landet.

Hur går det ihop?

Jag tänker att vi ska återkomma till det.

Men innan det kanske man kan dela upp spåren i ämnet.

1) den romantiska sociala medier-utvecklingen
2) Den postromantiska verkligheten
3) det kapitalistiska hotet integriteten

Om vi börjar med den romantiska utvecklingen räcker det egentligen att säga ”arabiska våren”. Det finns inget som känns så färdigpratat som just arabiska våren.

Revolutioner uppstod och människor hjälpte till att skapa den.

Den kommunikativa Infrastrukturen fanns redan förberedd genom bloggar som skrivit i flera år, och allt väntade på sin gnista. När den kom blev det en svårstoppad kraft.

Här finns en stark romantik, det blev en milstolpe med sitt breda genomslag. Det har skrivits böcker om ämnet och inspirerat föredrag. Men det har också dragit till sig mycket kritik, att sociala medier har tagit äran av folket. Som att det var de facebookande telefonerna som drev på revolutionen, inte personerna bakom dem.

Vilket väl känns ganska konstigt. Att någon vinner ett krig beror väl inte bara på vilka vapen man har, utan också vilka personerna är som manövrerar dem.

Men arabaiska våren var första gången de nya telefonerna användes, vilket blev banbrytande. Och är det fortfarande! Arabiska våren pågår fortfarande.

När kriget i Syrien pågår och västerländska journalister inte vågar vara på plats är det medborgare själva som kopplar upp sina telefoner med den svenska tjänsten Bambuser och livesänder de övergrepp som landet utsätts för.

*Bambuserbilden där person filmade samtidigt som han dog*

Och det här är lika vackert som brutalt, nätet har gjort informationen fri – för världen, mellan människor. Det här älskar vi att höra om, läsa berättelser om. Sagor och hjältar skapas i realtid.

Men det leder in i den postromantiska verkligheten.

POSTROMANTISKA 

Det är den jag möter i Vietnam.

Vietnam har exploderat i digitalt användande. I städerna har alla en mobil eller läsplatta, uppkoppling är superbilligt.

Bara senaste halvåret har Facebook växt med nästan en miljon aktiva användare – i månaden.

Kapitalismen har öppnat upp landet. Och det finns massor fler berättelser här.

I Vietnam är pressen och informationsfriheten kraftigt begränsad, men censuren varierar. Facebook har varit blockerat i perioder för att sedan inte vara det.

Det var i den kontexten en lokaltidningsreporter ställde sig upp under den kurs jag ledde och undrade

”Hur gör vi när nyheter sprids utan vår kontroll?”

* STORY Myndighetsman misshandlad – någon filmade.*

Vietnams medier är hårt kontrollerade och det går inte att sprida vilken myndighetsfientlig information som helst.

Men nu var filmen spridd överallt via Youtube och Facebook. Alla i stan visste om det.

Och när tidningen inte skrev blev stadens medborgare rasande. De upplevde det som ett symboliskt svek av tidningen att inte skriva. På kort tid tappade tidningen 20 procent av sina prenumeranter. Tidningen fick skära ned på tjänster.

Andra gånger väljer journalister att kringå censuren genom att publicera sina alster under anonyma signaturer på bloggar och hoppas på spridning.

Det där är ju en romantisk fortsättning, kan man tänka. Men skillnaden nu är att ländernas regimer har vaknat. 

De har förstått vilka krafter informationsfrihet innebär och börjar vidta åtgärder.

De första stegen var klumpiga. Kazakstan släckte helt sonika ner internet i städer där upplopp pågick för att försöka gjuta olja på vågorna.

Och i västvärlden lyfte David Cameron ett hårt kritiserat förslag i samband med London riots om att ha en nödbroms, kunna släcka ner nätet vid stora upplopp.

Och om det inte har varit omöjligt tidigare så är det så nu – allt för stora och vitala delar av näringslivet går genom nätet. Ekonomin skulle kollapsa.
STRAFF

Därför har man förfinat strategier.

I Vietnam har man det senaste året fängslat ett tiotal bloggare för ”aktiviteter som siktat försökt förkasta landets ledning” och ”underminera nationell enhet” och fört ”propaganda mot republiken Vietnam”.

EXEMPEL PÅ STRAFF

Fem bloggare, en dömd till mentalsjukhus, 22 aktivister dömda för mellan 10 år och livstid, en dömd  för skattebrott osv osv.

Antas tjäna som exempel för vad som händer med ”uppstickare”.

Genom att vara diffus med åtalspunkterna hoppas regimen skapa en självcensur som ska få folket att rätta in sig i ledet.

Och kanske också en angiverikultur som ska göra det lättare att hitta kritiker.

PROPAGANDAKRIGET

Men det finns exempel på långt mer förfinade strategier. När det av ekonomiska skäl blir svårt att släcka ner internet och det av nätanonyma skäl blir svårt att komma åt bloggare som sprider propaganda använder regimer samma metoder som nätaktivisterna – att sprida propaganda.

I januari berättade Vietnams propagandaavdelning öppet att de har anställda som hanterar 400 online-konton och kring 20 bloggar som ska hylla det kommunistiska partiet.

Själva menar de att de gör medborgarna en tjänst, myndigheter informerar och berättar öppet om saken.

I Kina har man sedan länge rekryterat en armé av partitrogna som vill blogga, skriva kommenterar och dränka kritik i positiva tillrop eller avledande manövrar. De kallas 50 cent-rörelsen, eftersom de antas få 50 cent för varje positiv postning de skriver.

I ett läckt dokument förklaras uppdraget bland annat som:

– Försök i den mån det går att hänvisa kritik till USA och spela ner Taiwans betydelse.

– Hänvisa till Kinas vändning från svag till stark och vad landet har offrat.

– Använd exempel på länder i västvärlden som gått överstyr med våld och förklara hur demokrati inte fungerar tillsammans med kapitalism.

Metoden handlar alltså om att dränka kritik i propaganda och få det att framstå som att det är ”din granne” som uttrycker det, snarare än auktoriteter. De har förstått en stor del av sociala mediers själ, vilket också gör deras propagandakrig så mycket mer effektivt.

Många noder vinner gräsrötternas förtroende.

Och skulle man ändå misslyckas står rader av partitrogna hackare redo att sänka kritska sajter med hackerattacker.

Här finns kanske den största utmaningen för aktivister som vill skapa nya revolutioner.

Det sista spåret, kapitalistiska hotet mot integriteten handlar om de lagar som skapats för att hjälpa företag att bibehålla gamla affärsmodeller.

Vi har haft en rad de senaste åren, de har hetat Acta, Sopa, Ipred och har alla syftat till att övervaka mer för att se till att brott mot upphovsrätten inte begås över nätet.

Man har tagit vägar över riskdag eller över EU och formulerat helt ofattbara regler ibland. Oftast har man inte lyckats, ibland har man det.

Man kan tycka att det är viktigt att lagar upprätthålls, men det är inte alltid så att lagen hänger med utvecklingen och då kanske vi se över lagstiftningen istället för att göra hela generationer kriminella.

Men ännu viktigare: Övervaka alla medborgares kommunikation.

Det är här vi kan se det största hotet komma i västvärlden. För så snart kommunikation börjar lagras kommer det att missbrukas. Vi har redan alldeles för många exempel på det.

Lagstiftare går en farlig balansgång här.  De måste ha is i magen och lyckas känna efter när något är utveckling eller när något är lagbrott.

Det är inte så att upphovsrättshavarna har blivit fattiga – det har varit en resa för dem att hitta nya paketeringar för att nå sin målgrupp. Idag tjänar till exempel musikbranschen mer pengar på streaming än på radio.

Trots det har vi redan felra lagar som går ut på att begränsa nätfriheten.

Fortsätter vi utveckligen riskerar vi få ett internet som bara kan nås via appar, som gör att företag och myndigheter kan kontrollera allt och nätfriheten bli något man läser om i böcker.

Den utvecklingen är farlig. Och kan ge den romantiska sagan om internet få ett olyckligt slut.”

Jag sitter och researchar till min krönika i DN. Det är såklart frestande att skriva något om alla beslut som ger makthavare mer makt, ökar slutenheten. Men det känns som att jag tjatar. Att det blir ohållbart med någon som sitter och skriker om hur vi knäböjer för USA, hur någon svensk måste läcka angående FRA. Men jag kan inte låta bli att dela min oro:

Idag har Sverige klubbat igenom en lag som inskränker offentlighetsprincipen. Som gör det lättare för våra myndigheter att undanhålla fakta för allmänhet och media. Samtidigt har regeringen Reinfeldt vägrat media insyn i vilka aktier hans minister placerat i. Beslutet är prejudicerande, vilket innebär att journalister nu aldrig kommer kunna ställa frågan igen.

För några dagar sedan avslöjades att SÄPO ska få direkttillgång till delar av vår data- och teletrafik. Sedan tidigare övervakar FRA all trafik som passerar landets gränser. Ovanpå det IPRED, Datalagringsdirektiv och så vidare…

Och jag förstår inte hur det ska sluta.

På högsta nivå sitter gubbar och beslutar att media och allmänhet inte borde få veta mer om dem, men att de ska veta allt om oss.

Hur ska detta någonsin vändas? Hur ska ett sådant skeende ens se ut? Vem ska gå in och häva besluten? Kommer det ens fungera att riva upp övervakningslagar – vem skulle våga det?

Vem står på vår sida? Folkets och frihetens sida? Ge mig ett trovärdigt alternativ. Någon eller något som kan dra upp riktlinjerna för ett samhälle där de folkvalda tjänar folket, inte sätter sig över det.

Jag skiter i om det är höger eller vänster. Jag vill bara veta om det finns ett hopp någonstans. Där frihet inte uppnås genom att några få har makt och kontroll.

Men om det här går det inte att skriva ytterligare en krönika om, för jag saknar hopp om en konstruktiv lösning.

Kanske är det som min vän förklarade det:

”det är väl som alltid i slutet av en civilisation, det blir värre. sen kraschar det. och så bygger man upp det lite bättre nästa gång”

1. Aftonbladet… – Imgur:

   Youtube låg nere häromdagen. Aftonbladet rapporterade, helt i sin ordning. Men missförstod. Och trodde att Youtubes “sajten är nere”-meddelande var en signal om att sajten hackats. Helt otroligt okunnigt. Kanske inte för gemene man, men för en reporter på Sveriges största tidning? Absolut. Och inte blir det mindre genant när @dagens_media ringer upp: http://www.dagensmedia.se/nyheter/dig/article3788744.ece

2. Då var det demonstrationer – i dag rycker vi på axlarna | Lena Mellin | Kolumnister | Nyheter | Aftonbladet:

   Lena Mellin ryter ifrån angående FRA och SÄPOS försök att få ännu mer kontroll.

3. Bob Dylan ”Like A Rolling Stone” – Official Interactive Video!:

   Den här musikvideon. Sättet det är paketerat. Så smart. Unikt.

4. Här säljer han 100 000 Youtube-views – Dagens Media:

   Äntligen lite branschjournalistik av @dagens_media. Det är alldeles för lite sådant här, alldeles för mycket pressmeddelande-rewrites. Det är de här grejerna som gör att ni tillför, att ni gör branschen renare, bättre! Snyggt!

5. Tummen upp anländer till katastrofområdet | Jacob Sunnliden:

   Jag delade den här bilden på hjälparbetare som delade ut likes häromdagen. Och den är såklart talande för slaktivismen som finns utbred. Men detta, som @sunnliden skriver, är också viktigt. Såklart. Vi får värja oss mot det svartvita.

6. Älskade Gillis | Blondinbella – Isabella Löwengrip @ Spotlife:

   Så har då Sveriges mest ikoniska bloggare äntligen fött sin son. Gillis (jag var helt säker på att det skulle stå “gullis” först). Det ringde en reporter från Vi föräldrar idag och pratade om integritet för barn i sociala medier – hur ska man som förälder tänka? Det ska bli väldigt spännande att se hur @lowengrip agerar. Det kommer såklart sätta den kulturella tonen för en ny generation mammor.

7. This Is The Best Twitter Conversation You Will Read Today:

   Jag pratar ofta om vikten av trams. Här har några företag tagit det till en helt ny nivå. Jag bockar. Och bugar. 

8. Twitter / RayWJ: Facebook tried to buy Snapchat …:

   Snapchat nobbade ett bud på 3 miljarder dollar från Facebook. Helt otroligt. Och det här är väl den enda rimliga slutsatsen man kan dra om varför.

Hela Twitter satt bänkade framför Sveriges förlustmatch mot Portugal igår. Det var ett flöde som tycktes engagera alla. Och tycktes vara så allmängiltig att någon ämnestagg knappast tycktes behövlig. Totalt mellan 20.00 till 22.59 svensktwittrades det drygt 300 000 gånger enligt Topsy. Det är svårt att veta hur många av de tweetsen som hade med landslagets match att göra, men vi ska nog räkna av åtminstone en fjärdedel. Då är vi ändå på dryga 200 000 tweets, en imponerande siffra i sammanhanget.

Det är också spännande att se kurvan, minut för minut under tidsperioden:

Matchstarten skapar inte mer än en liten bulle i början. Den första toppen ser vi istället en bit in i andra halvlek, 21.53. 4 500 tweets under den minuten där denna är mest delade under perioden:

Goddammit. That’s probably it……

— Tobias Öjerfalk (@tejbz) 19 november 2013

Andra toppen, den största i grafen, är såklart när Zlatan gör sitt andra mål, 2-1. Mest aktivitet under minuten fick Timbuktus vrål:

ZLAAAAAAAATAAAAAAAN!!!!!!!!!

— Timbuktu (@jasontimbuktu) 19 november 2013

Och så den sista toppen, innan vi gav upp, packade ihop och gick och la oss, var såklart när Ronaldo gjort sitt tredje mål. TV4:s programledare stog för den mest delade kommentaren:

Tål inte Ronaldo. Han är en tönt. Zlatan är kung oavsett. #vmkval #twittboll

— Jessica Almenäs (@JessicaAlmenas) 19 november 2013

Det var alltså minut för minut.
Totalt under kvällen blev Mark Levengood den som stod för mest uppmärksamhet, med sin curlingkommentar:

Nåja. Vi är ju bra på damernas curling i alla fall.

— Mark Levengood (@Mark_Levengood) 19 november 2013

Mem är ett internetfenomen – bild, text, mening eller begrepp – som på kort tid vinner stor kännedom och spridning. Det är sedan länge ett begrepp i engelskan och på det globala internet, men har på senare år fått sitt grepp även i Sverige. Den senaste veckan har vi sett ovanligt många. Framförallt två stycken har stuckit ut.

Den första var skådespelaren Mikael Persbrandt som frontade en ny film, ”Mig äger ingen”, på reklampelare över hela Sverige. Men vad  ingen hade insett var att inramningen skulle göra affischen…annorlunda. Den första som såg det komiska var Emil Atak som laddade upp följande bild på Facebook.

Det fick snabbt spridning, hamnade på Instagram, Twitter och bloggar. Snart började andra göra egna spaningar. Hitta affischen i sin stad. Och plötsligt kunde vi göra collage av alla bilder:

Oklart vem som är avsändare av fotona, Resume har iaf samlat dem för närmare titt.

Givetvis stannar det inte där. Det är nu det blir ett mem. Först på Twitter, där man tar det ett steg vidare med den här fantastiska bilden:

”Mig äger Ringen” #persbrandtshatt pic.twitter.com/R7dCpTSYDE

— Jörgen Eriksson (@_jorgen_e) November 13, 2013

Något påpekar liknelsen med Monty pyton-gängets film och snart skapas ytterligare en variant:

Quest for the holy #persbrandtshatt pic.twitter.com/qU8YVSM7iN

— Filip Lindquist (@FilipLindquist) November 13, 2013

Och på Reddit:

Och samtidigt då, föddes ett helt annat mem. Något enklare, men lika smart. Som började i en rolig reklamkampanj från Ica. Där Stig blivit Jobs i ett försök att promota deras nya app.

Nu vaknade svenska delen av Reddit och inom kort tid kom en rad nya varianter. Både osmakliga, roliga och klassiska:

Givetvis också ordvitsiga, som the Stig:

Men favoriten är ändå den populärkulturella kopplingen till Breaking bad. Inte bara till Heisenberg:

Och också varianten med marknadsföring:

Men den absolut bästa är hur reddit byggde in hela ica-reklamen i Breaking bad. Pur briljans:

”Kan du inte bara dö nångång”

”Så du vill koka, bitch?”

”Våra barn kan inte bo här längre” (notera smygprissättningen)

1. Journalister får visst fotografera under vinter-OS i Sotji « Sociala medier:Det har i dagarna spridits en rad artiklar om att man inte får fota eller använda sociala medier under OS. Vilket skulle vara spektakulärt. @kullin reder ut vad som är rätt.
2. Futuristic water-recycling shower cuts bills by over $1,000 – CNN.com:Detta är helt magiskt bra! Hur kan det inte fått mer press i Sverige? En svensk har kommit på en dusch som återvinner vattnet vi använder. Ut och skriv svenska medier!
3. Wywallet krävs för att skänka:Hur mycket pengar förlorar inte välgörenhetsorganisationer på det här? Helt galet att Wywallet fick paja så mycket. Skrev om det när det begav sig.
4. Twitter / carlbildt: Finland and Sweden seems to …:Vi har att göra med en instant classic från Bildt.
5. Åkesson hårt pressad av BBC | Politik:Ytterligare ett flera år gammalt klipp från svensak tidningar kommer upp till ytan. Helt galet delat och ingen bryr sig riktigt om det är nytt eller gammalt. är det ett problem?
6. Expressen ber om ursäkt för fel i nazistbevakningen i dag | Nyheter | Expressen | Senaste nytt – Nyheter Sport Nöje TV:I livsändning kan okunskap aldrig sminkas över, eller redaktöras bort. Där blir det tydligt om du skickar ut en praktikant eller en maskinell journalist som inte hunnit mer än att vira om sig halsduken innan hen skickats ut.
   Jag tycker att det är bra att det synliggörs!
   Men att påstå att kristallnatten handlar om några juvelerarbutiker… https://twitter.com/DavidLeman/status/399235495911116800
7. Twitter / gabriel_alares: Att Kristianstads FF låter …:SD tillåts sponsra en match mellan Kristianstads FF och IF Elfsborg. Det måste vara första gången ett politiskt parti gör så.
8. 

   Veckans bild. Som verkar komma härifrån: Originalet tydligen härifrån.

9. Reinfeldts presschef till Ekot: Jag ska mörda Radiotjänst | Nyheter | Aftonbladet:Det här är en väldigt märklig story. För den handlar om hur SR Ekot hade citat från Refineldts pressekreterare Roberta Alenius om att hon ville skära ballarna av någon på Radiotjänst – men inte publicerar. SR själva menar att de såg det som arbetsmaterial, eftersom de inte hade orden på band. Att de väntade på rätt tid och kontext. Lika konstigt det. På vilket sätt skulle tid och kontext hjälpa att de inte hade citatet på band?
   Jag tror inte på något sätt att Ekot publicerade för att skydda Reinfeldt, jag tror bara att man kände sig vilsen med det diffusa materialet och tveksamheten gjorde att det rann och skulle fortsätta rinna långt ut i sanden. Tack @Medierna för att ni tog upp det.
10. Ville ha barn – visste inte hur man gör | Nyheter | Aftonbladet:Den här nyheten är snart tio år gammal och har de senaste veckan fått över 50 000 facebookinteraktioner. Det börjar bli allt fler sådana här nu. Årsgamla nyheter som sprids som nya. Jag är inte säker på att det är rakt igenom dåligt, men visst är det åtminstone en utmaning för tidningarna?
11. Twitter / annieloof: Det finns tre saker som jag …:Är det inte väldigt, väldigt märkligt av Annie Lööf att använda våldtäktsliknelser för att ta avstånd från Sossarna?
12. Instagram rekordökar – Dagens Media:1,67 miljoner svenskar använder instagram, 1 miljon dagligen. 60 procent är kvinnor.

Jag har lagt tio minuter på morgonen med att försöka förstå varför det inte går skicka länkar i ett direktmeddelande på Twitter. Det går bra att skicka DM, men så fort man delar en länk – var än länken går – så förbjuder Twitter att skicka meddelandet.

Så jag skriver en rad om det ifall någon annan har snubbalt på det, googlar det osv.

Det handlar om en jättebugg hos Twitter. Som har hållt på sedan mitten av oktober.

Och Twitter förklarar det själv såhär:

Fritt översatt: ”Vi rekonstrurerar backend-delar av vårt direktmeddelandesystem. Som ett resultatet kan användare inte alltid skicka en del URL:er i direktmeddelanden”

Hur det kan fortsätta vecka efter vecka utan lösning känns orimligt och konstigt. Men supportsidan (välj engelska för att se meddelandet) är den enda sidan Twitter själva hänvisar till för uppdatering i ärendet.

Vi får se hur länge det håller i. Tipsa gärna om du vet eller får reda på mer.

De senaste veckorna har det nästa blivit en trend: Årsgamla nyheter som skvalpat i nättidningarnas arkiv har länkats upp och blivit virala.

Först var det den här gamla nyheten, som för övrigt väckts till liv med jämna mellanrum de senaste åren.

Nyheten är inte en nyhet. Dels för att den publicerades 2004 hos Aftonbladet. Och dels för att den inte är sann. Det är en klassisk klintbergare som cirkulerat länge, länge. Och det sistnämnda ska såklart Aftonbladet skämmas en del för.

Men fenomenet med gamla nyheter som blir nya har hänt förr. Kändaste exemplet är kanske Göteborgspostens artikel med Sebastian. Ett prisvinnande, långt reportage om en cancersjuk pojke som först publicerades 2005, men som blev viralt 2012, sju år senare. Då var det unikt.  Men den här veckan har vi sett flera exempel.

Som den gamla DN debatt-artikeln om att SD måste börja kallas för vad det är, ett fascistiskt parti. Det är en fantastisk debattartikel, men den är ett år gammal. Det spelar nu kanske inte så stor roll, på ett sätt är den ju tidlös och framförallt är det en debattartikel. Men vet alla om det som delar vidare den? Är det ett problem?

Om vi istället tar något som är mer tidsbundet. Som följande videoklipp. Det är BBC:s Hardtalk med SD:s Jimmie Åkesson från drygt två år sedan. Åkesson blir ovanligt hårt pressad av BBC om hur han trollar med olika siffror för att piska upp stämning mot invandrare. Men det virala klippet föregicks egentligen av det här gamla bilden som spreds på Twitter och Facebook, där SD ursäktade sin katastrofala medverkan.

Jag antar att det sedan började googlas för att hitta hela klippet. Och att man då hittade Expressen som hade köpt upp klippet av BBC och bäddat in det i sin tv-spelare.

Under gårdagen var klippet, som alltså är över två år gammalt, det mest delade och tittade på hela Expressen. Och det fortsätter. Igårkväll hade klippet dryga 60 000 facebookinteraktioner, i skrivande stund har det över 100 000. Det gör att klippet sannolikt är Expressens mest delade klipp, någonsin. Det gav resultat.

Ojdå. Rekorddag för Expressen Digitala Medier i går räknat i totalt antal besök. Skriver dessutom om intäkterna på http://t.co/M9sZoTglUL

— Thomas Mattsson (@ThomasMattsson) November 12, 2013

Klippet ligger fortfarande på Expressens topplista över mest tittade klipp.

Expressen gör rekord. På ett två år gammalt klipp.

Jag säger inte att det behöver vara fel, men det finns såklart en problematik och ett ansvar när läsare delar saker från Expressen i tron att det är nytt.

Och det är inte särskilt lätt att tro annat. Ingenstans på Expressen indikeras det att klippet är flera år gammalt. Här finns inte ens en datumstämpel.

Fenomenet med gamla nyheter som får nya vingar är inte bara lokalt.

Så sent som förra veckan spreds till exempel nyheten om att en noshörningsart har utrotats. Jag spred den själv, just i tron att den var ny. Men nyheten var ett två gammal. Jag tittade inte tillräckligt noga, utan utgick från att nyheten var så sensationell att jag borde ha hört om det för ett år sedan.

Och likadant gjorde resten av världens medier. Googlar man på nyheten får man upp massor av medier som rapporterat om det som en nyhet den senaste veckan. Som till exempel Time.

CNN, som var den många först hänvisade till, såg såklart den ökade trafiken och la ut en liten överingress på artikeln.

Så kan man såklart göra. Och så borde man kanske till och med göra. Ett manuellt arbete så snart man ser att något börjar röra sig.

En annan lösning är att låta material som är över sex månader gammalt hamna i ett arkiv, på en annan server. Fortfarande med samma url-struktur (så man inte tappar gamla länkar), men med något som tydligt signalerar att det här är ett arkiv av gamla artiklar.

Det innebär såklart inte att de är mindre se- eller läsvärda, men det hjälper läsaren att ta ett informerat beslut när den vill dela vidare den.

Och som en extrabonus skulle det dessutom hjälpa ansvariga utgivare att slippa ta ansvar för gamla utgivares texter, så som Högsta domstolen menar att det i dag bör göras. När material ligger på en separat server kan man separera utgivarskapet.

Allt det här är givetvis intressant ur massor av andra perspektiv också. Som att det inte längre är tidningarnas förstasidor som sätter agenda för den mest intressant nyheten, utan den som når oss via sociala medier.

Men tidningarna har då ett ansvar, som de enkelt kan ta. Det är dags nu.