Jag har länge och ofta varit en högröstad supporter av polisens satsningar i sociala medier. Det är jag fortfarande. Men precis som jag har försvarat dem när andra tycker att de tramsar är det också viktigt att markera när de har gått för långt.
Det tycker jag polisen i Huddinge gjorde på Facebook igår.
Jag tror det är viktigt att polisen informerar om alla delar av sitt jobb. Även de lustiga och triviala. Jag tycker det är bra att polisen fotar sig själva när de är ute i olika situationer, ibland kan det säkert till och med vara okej när de gör sig lustiga på brottslingars bekostnad. Men här blir det olustigt av flera skäl.
Bilden är tagen efter ett vad svensexa. Mannen på bilden har tejpats upp utmed någon väg på en lyktstolpe. Någon har ringt polisen som kommer på plats för att hjälpa mannen. När polisen kommer dit skrattar de, vilket är förståeligt. Men en av poliserna poserar också framför offret, skrattandes, medan hans kollega fotar. Det är här det blir kränkande.
Polisen själv ursäktar sig med att de har fått lov från mannen att publicera fotot. Men också att fota innan? Hur gick det då till? Ponera att de frågar mannen EFTER de har tagit bilden. Då är det ju enormt kränkande. Men också om vi tänker att polisen frågar när de kommer till platsen är det kränkande.
Föreställ dig följande scenario: Polisen kommer fram, ser en man upptejpad på en lyktstolpe och innan de hjälper honom frågar de honom om de får fota. Vad ska en upptejpad, sannolikt gravt generad, man svara de som är där för att rädda honom? Det är svårt att tänka annat än att han godkände saken.
Polisens agerande skulle möjligtvis mildras något och kunnat ursäktas som en del av rapportarbetet om det inte var för att polisen också valde att posera flinande framför den upptejpade mannen.
Men det riktigt kränkande blir såklart publiceringen. Det spelar ingen roll vilken relation mannen själv har till fotot, om han vill bli internetkändis eller inte. Det spelar heller ingen roll vilken sedelärande historia polisen vill berätta kring det aktuella fallet. Här åsidosätter polisen sitt första och största uppdrag: att allmänheten ska veta att de inte blir gjorde till åtlöje också av polisen när någons vänner utsätter dig för en pinsam svensexa.
Det skapar inte närhet till polisen, utan distans.
Vilket är exakt motsatsen till det polisen vill uppnå med sociala medier.
Kränkande. Verkligen?
Ja?
Jag skulle kunna köpa att det var kränkande om personen själv efteråt gått ut och sagt det. Men att vara kränkt å någon annans vägnar, speciellt när denne är okränkt, känns lite märkligt för mig. Framför allt när man tänker som @larswigert:disqus gör i kommentarerna ovan.
Nu vet vi inte hur och när frågan ställdes. Det som krånglar till det lite FÖRE en eventuell kränkande fotografering, är att de kanske bedömer situationen som att ett brott kan vara begånget. Då kan bilden av hur det såg ut på plats när de anlände vara avgörande i en ev. rättegång t.ex. I det läget kan personen inte ha några invändningar alls. Men i efterhand kan han alltid avböja att medverka på bild. Dock är sannolikheten stor att polisen sparar bilden ett tag, ifall utredningsläget blir ett annat än de först trodde.
Sen får vi förutsätta att de specifikt frågat om de får ta en bild till fejjan. Om det i själva vadslagningen ingår att bli upptejpad på en belysningsstolpe får man också räkna med att fler tar bilder, UTAN att fråga. Och naturligtvis lägga ut dem på sociala medier.
Det sedelärande har vi kunnat läsa på flera sajter, det vanliga: ”gör inte så här, våra resurser kan behövas på annat håll”.
Tror att en glad polis på bilden stärker ordningsmaktens närhet på sociala medier.
De skulle ha kunnat dra igång en utredning av gärningsmännen, som sannolikt fått böter för framkallande av fara eller liknande. Nu gjorde de inte det. Nu publicerade de en bild med glimten i ögat, samtidigt som de får säga ”Ajabaja” i olika tidningar och på sajter.
Slutet gott, allting gott?
Jag tycker det som gör det extra problematiskt som sagt är hur polisen också posar med offret. På vilket sätt gagnar det det rapporterande polisarbetet?
Jag har heller inget emot att allmänheten fotar, det var trots allt ett vad. Men att polisen gör en Facebookstatus av det? Väldigt märkligt.
Ok, om vi analyserar bilden, killen sitter kvar i stolpen. Vilket betyder att det inte är någon fara med honom(om polisen gjort en korrekt bedömning), annars hade de plockat ner honom till att börja med. Att polisen posar ser jag som ett positivt tecken, han ser glad ut och höjer något på ögonbrynen. För mig visar det hur skruvad situationen är. En annorlunda dag på jobbet. Kalla det en ”mjuk bild”.
Fjärran från de andra bilderna när Kalle Batong oförtjänt/förtjänt läxar upp någon. ”Hårda bilder”.
Att de sedan gör en Facebookstatus av det handlar säkert om, som i mitt fall, att hitta något att skriva som sticker ut. Något annorlunda, som skiljer sig från alla matbilder och babybilder. Att det sen får ruskigt många likes och blir uppmärksammat av gammelmedia är nog sherifferna själva väldigt nöjda med. Vilket de också skriver nu.
Update, läs Huddingepolisens egen förklaring: https://www.facebook.com/Polisen.Huddinge
Huvudet syns ju inte så det är det ingen fara, ingen kommer att känna igen honom. Och varför skulle han vara generad av ett vad? Det ligger i sakens natur att vad är frivilliga.
Det blev massor av diskussion av det här, den här diskussionen tyckte jag blev bäst: https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151560631806534&set=a.374335136533.165351.643571533&type=1&comment_id=9354820&offset=0&total_comments=23