Lagen om upphovsrättsdirektivet antagen i riksdagen – ”internetfilter” blir lag i Sverige

Beslutet är taget. Tre år efter att det kontroversiella direktivet antagits i EU har det nu också implementerats i svensk lag. Den 30 november klubbades beslutet i riksdagen och den 1 januari 2023 blir direktivet svensk lag.
Så vad händer nu?

Sommaren 2019 röstade EU – med knapp minimal marginal och med feltryck av svenska parlamentsledamöter – genom direktivet. Och nu, ett och ett halvt år efter deadline, har direktivet med brett stöd blivit svensk lag. Bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade emot. Inte för att Sverige kunde undgå att göra direktivet till lag, utan för att partierna hade reservationer kring hur regeringen tolkat direktivet.

Direktivet har framför allt kritiserats för att den kräver att sociala medie-jättar ska filtrera bort innehåll som kränker upphovsrätten, men tillåta satir och kritik – även de gånger det är upphovsrättsbrott. Idag finns inga exempel på filter som klarar så avancerade bedömningar. Det har också funnits stark kritik mot det som kallas ”länklicens” eller ”länkskatt”; Nätjättar ska betala tidningar om artikelns hela rubrik eller ingress syns i sökresultat eller sajter, på nedanstående sätt:

Dessa saker är alltså redan beslutade och det som gick att påverka inför det svenska beslutet var hur det skulle tolkas in i svensk lag. Vänsterpartiet och Miljöpartiet riktade i sina motioner kritik mot formuleringar och ersättningsnivåer. Båda partierna har riktat in sig på översättningen av ”best efforts”. Det handlar om i vilken grad till exempel Facebook ska ha försäkrat sig om att upphovsrättsskyddade verk inte syns för användare. Alltså: Om filmen ”Sagan om ringen” inte vill att något klipp från filmen ska spridas på Facebook, måste Facebook ha ”gjort det som skäligen kan krävas” för att så inte ska ske. Denna formulering, som alltså är en översättning av ”best effort”, har flera remissinstanser kritiserat som svag. Istället förslog både Miljöpartiet och Vänsterpartiet formuleringen ”gjort vad de har kunnat”. Men det förslaget vann inte bifall av övriga partier och en stor majoritet röstade alltså med den tidigare socialdemokratiska regeringens proposition.

Vad innebär lagen för dig?

Den 1 januari träder lagen i kraft, men det är ännu inte helt klart vad det innebär. Direktivet har i flera andra europeiska länder redan trätt i kraft och från dessa länder kan vi få en fingervisning. Jag fokuserar här på de två delar som jag spenderat de senaste åren med att följa.

Länklicens

I Frankrike utbröt ett högoktanigt krig mellan regeringen och Google när landet använde direktivet för att tvinga Google att betala medier för att deras tidningsartiklar visades i sökmotorn. Google svarade med att helt sonika ta bort tidningsartiklar från sökmotorn, vilket fick landets kulturminister att rasa – trots att Google hade både lagen och rätten på sin sida. Parallellt skedde en liknande process i Australien, där parlamentet försökte tvinga Facebook att betala medier, för att sajten förhandsvisade rubriker och ingresser från en artikel om en användare postade en nyhetslänk. Facebook svarade med att helt enkelt inte tillåta användare att länka australienska nyhetsmedier.

Både dessa intensiva, men korta, strider ledde till en kompromiss där Facebook respektive Google skapade opt-in-lösningar för medier. Som standard visas bara länkar, utan rubrik eller bild. Vill medier ha mer, måste de ge uttryckligt tillstånd. Vilket ju var förslaget från början, men för att sockra budet, har Facebook respektive Google öppnat en annan plånbok rejält: Facebook lovade en miljard till världens medier, pengar som delas ut via olika program som kan liknas vid välgörenhet. Google lovade också en miljard och hittade en slags utväg i en ny funktion, kallad Showcase, där de var villiga att betala för licensiering av innehåll.

Internetfilter

Här är det ännu oklart vad konsekvenserna kan bli. Men på pappret tvingas alltså stora sajter nu till förhandlingsbordet med svenska upphovsrättsorganisationer. Sajter som Facebook och Google ska betala om de vill visa bilder eller texter som är upphovsrättsskyddade. De ska samtidigt säkerställa att användare inte publicerar sådant som de inte betalat för, eller som upphovsrättshavare inte vill ska spridas allt. Redan idag finns flera sådana verktyg och avtal på plats, men det som direktivet också skyddar är rätten för användare att få framföra satir eller kritik – även på upphovsrättskyddade verk.

Hur det här i praktiken ska uppnås är oklart och jag har sökt berörda parter för en kommentar.

Den här artikeln är kostnadsfri tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistiken ska vara tillgänglig. 
Du kan också bidra, från 20 kr i månaden, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.

Den här artikeln är kostnadsfri tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistiken ska vara tillgänglig. 
Du kan också bidra, från 20 kr i månaden, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.