apple

Jag skriver i Dagens nyheter idag om att Taylor Swift helt dragit sig tillbaka från Spotify. I en slags protest. I ett slags PR-knep. I ett knep att både tjäna pengar och slå branschrekord. Vilket fungerade. Men det är knappast en väg framåt för branschen:
screenshot 2014-11-08 kl. 12.50.05

Det finns väldigt mycket mer att säga om det här.

Som det märkliga i att Taylor Swift väljer att markera mot just Spotify – en kanal som hon faktiskt fortfarande tjänar några miljoner i månaden på att ha sin musik.

För Samtidigt som hon drar tillbaka all sin musik från Spotify så får albumen ligga kvar gratis på Youtube. Och Pandora. Och Google music. Till exempel. Tjänster där hon tjänar marginellt jämfört med vad hon skulle gjort på Spotify.

Faktum är att Spotify drar in mer pengar till sina artister i Europa just nu än vad Itunes gör.

Därför är det märkligt när Swift menar att hon gör det för att hon tror det är rätt för musiken i framtiden.

 Hursomhelst. Det finns mycket mothugg mot den här sortens texter. Som kommer allra mest från branschen. Jag vet verkligen inte allt om det här och jag förstår att många ser dystert på hela utvecklingen.

Men min krönika handlar om just det – att det kan vara viktigt att byta perspektiv här. Så låt oss nämna några sådana viktiga perspektivskiften här:

Betalt per stream. Tycker man att Spotify betalar för lite för en enskild spelad låt (idag ungefär mellan 4-6 öre per spelning) kan man jämföra det med radio. Jag gjorde det för flera år sedan, när debatten var som hetast. Den jämförelsen håller än, som princip.

Utbetalningarna är för små. Ja, det är sant. Förra året betalade Spotify ut en halv miljard dollar. Det är en piss i sjön i det stora hela. Samtidigt har Spotify, för varje år de växt, också dubblerat sina royalty-utbetalningar:

Total-Annual-Royalty-Pay-Out

Låtskrivare tjänar dessutom mer på Spotify än Itunes i Europa just nu, som jag skrev här ovan. Och Pandora, Youtube och andra nätradiolösningar är inte i närheten av att betala vad Spotify gör. Borde Spotify betala ut mer? Ja. Men 70 pocent av vad de får in i dag går tillbaka till artisterna. Det är inte en dålig deal och handlar mer om nästa punkt:

Spotifys förlustaffär. Om nu Spotify är en sådan frälsning för branschen (81 procent av svenskarna streamar, det senaste året ökade försäljningen med 5 procent i Sverige) varför går Spotify (som själva tar 30 procent av alla intäkter) fortfarande back? TT gjorde nyligen ett omfattande reportage om detta och Spotify förklarar själva tydligt i artikeln: För att företag nu jobbar på en global marknad. Självklart kan Spotify nöja sig med den svenska marknaden. Men det vore inte bara kortsiktigt utan också dumt. Givet att man har hittat en god affärsmodell och äger en god produkt är det självklart beslut att skala upp internationellt. Det innebär också att det kostar. Men där det finns en affär finns det också investerare som är villiga att gå med förlust kortsiktigt, för att gå med vinst långsiktigt.
Så vad innebär det? Att Spotify som företag har innoverat och kastat ut en frälsarkrans till en bransch som höll på att kriminalisera hela internet genom lagar som Acta, Sopa och Ipred.  Frälsarkransen togs knappast emot med öppna armar, tvärtom kostade det på för Spotify och deras affärsmodell och flera av de största skivbolagen blev delägare med tuffa krav som följd. Men innovationen har visat sig fungera på lokala marknader, har vänt pirater till betalande användare. Vilket i sin tur har fått jättarna Google och Apple att vakna och försöka göra egna kopior.
Det kommande året och de kommande åren kommer det alltså avgöras om Spotifys försprång (tjänsten har funnits sedan 2006) räckte, eller om nätjättarnas enorma kapital kommer krossa (eller köpa upp) all konkurrens.

De små aktörerna förlorare. Det här är säkert sant för vissa. Spotify har olika avtal för olika skivbolag. Men det finns väldigt dålig, generell inblick i allt det här. Bono pratade om det här i veckan. ”“The real enemy is not between digital downloads or streaming. The real fight is between opacity and transparency”. Han menar att skivbolagens avtal med tjänster som Spotify är belagda med sekretess – till och med gentemot artister och låtskrivare. Vad de olika bolagen tjänar och får ut från Spotify vet vi inte. Och sannolikt vet vi det inte för att skivbolagen tar enorma summor i egen ficka. Varför? För att skivbolagen kan. För att de äger rättigheterna. För att de tidigare har varit skillnaden mellan framgång och flopp i en värld där skivbolagen ägt distributionsmonopol. När de nu förlorar den makten använder de alla metoder och medel de har för att hänga kvar vid sin position. Det är inte konstigt, men det gör hela saken något skev.
Taylor Swift beskrev själv i en debattartikel hur framgång idag beror på hur väl du hanterar din relation till fansen. Hur du skapar mervärde, överraskningar i dina digitala relationer för att öka din räckvidd och därmed din genomslagskraft. Swift förklarar själv att den artist som får skivkontrakt idag får det på grund av sin fanbase, inte tvärtom. Trots det går väldigt mycket pengar till skivbolagen.
Det här är en relation som ännu inte påverkats eller luckrats upp tillräckligt av internet, men som vi antagligen kommer se mer av. Artister som skapar sina egna bolag, äger mer av distributionen själv.
Vi har och kommer antagligen få se det ännu mer på lägre nivåer.
Jag skrev redan för några år sedan om Nomy, den svenske artisten som sa upp sig från sitt vanliga jobb, enbart för att leva på intäkterna från bla Spotify.  Det är ett perspektiv som inte får lika stor plats i debatten.
Uppdaterat: Läs också en indie-artists perspektiv på utbetalningarna

 

Allt är inte klart än, lösningarna inte färdiga. Men här finns i alla fall väldigt mycket mer hopp och tydliga lösningar än i andra branscher vars affärsmodeller upplösts av internet.

{ 1 kommentar }

Så skickar du grupp-sms med Iphone

av Emanuel Karlsten den april 9, 2012

i Mellansnack

Jag har idag tillbringat hela förmiddagen med att försöka utreda varför det inte går att skicka grupp-sms med Iphone.

Det är min far som precis har fått införskaffat sig en ny telefon som tidigare använt funktionen flitigt. Men vid övergången till Iphone fanns inte funktionen ”gruppkontakter” eller ”sändlistor” med. Iphone själva tycker att det räcker att man kan lägga till flera mottagare i ett sms och sedan återvända till ”sms-tråden”. Men det är meckigt. Inte minst när man administrera stora sändlistor där man vill kunna ta bort och lägga till folk.

Lösningen är helt enkelt att skaffa en app. Det finns flera. Gratisappen Group text sms funkar bra, även om 7kronorsappen Sms groups gillades mer av min far.

Det här var inte den svåra delen. Utan att förstå varför inga sms gick iväg. Allt såg bra ut, men skickade man till fler än 10 personer skickades inga meddelanden alls.

Tydligen finns en begränsning – eller bugg – hos Apple om att man inte kan skicka till fler än tio personer. Som också slår ut de här apparna.

Men det finns ett sätt att lösa det: Genom att slå av Imessage och MMS-funktionen i inställningar->meddelande. Då fungerar allt igen!

Buggen ska vara inrapporterad till Apples utvecklingsteam och förhoppningsvis rättas det i en kommande uppdatering. Fram tills dess får man gå in och slå av mms-funktionen och Imessage varje gång man ska skicka gruppsms.

”it just works” min röv.

{ 7 kommentarer }

I dag lyssnar jag och inspireras av Steve Jobs ord

av Emanuel Karlsten den oktober 6, 2011

i Personligt

Det finns ett tal av Steve Jobs som jag återkommer till då och då. Det är när han talar på Stanford university inför tiotusentals elever. Han säger så vackra saker. Om döden. Om naiviteten. Om livet.
Jag tittar på den i dag igen. Ett vackert minne av Apples Steve Jobs.

{ 2 kommentarer }

Nya Iphone – som ett mjukt paket på julafton

av Emanuel Karlsten den oktober 4, 2011

i Medier och internet

{ 15 kommentarer }

I helgen har den här bilden skickats runt på Steve Jobs, som nyss lämnade som vd för Apple pga hälsoskäl.

Det är skvallersajten TMZ som köpt bilden exklusivt av PacificCoastNews, rapporterar Reuters.

Vid första anblick är det svårt att förstå hur Apple, som så sällan släpper bilder på sin VD och lyckas så väl med att hålla hemligheter som kan påverka marknaden negativt, skulle låta Jobs stå på gatan i klänning, strumpor i sandaler tillsammans med en leende… assistent. Men det må ju vara.

Men internet har tittat närmare på bilden. Och ser en riktigt tragisk photoshoppning kring Jobs bild (klicka på bilden för att förstora):

Det har inte hindrat bilden från att spridas. Överallt. Även om några har rapporterat kritiskt om den, inklusive Reuters, har det i Sverige både gjorts dokument och rapporterats att ”bilden är tagen i fredags”.

Det kan så klart vara relevant att rapportera om en bild som blivit så vida spridd (att den mycket väl kan påverka både aktiemarknaden och vår uppfattning om Jobs och Apple), men allra mest påminner den om vikten att vara försiktig med var vi får vår information om – och att med photoshops utbredning förstå att vi står inför en helt ny typ av källkritik.

Uppdaterat: Gawker har fått svar från fotografen som intygar att bilden inte är manipulerad. Vad det säger vet jag inte. Det ger i alla fall ytterligare en dimension åt vikten av källkritik.

{ 2 kommentarer }


(foto: @wilhelmblixt )

Det har varit en bra dag i dag. Jag har varit och pratat sociala medier på Bilda, ätit en fantastisk lunch och fått träffa Magnus Sundell. Ni vet? Han som chefade och redaktörade magasinet Trots allt. Som inte längre finns, men som är djup saknat. Åtminstone som forum. För det längre, det eftertänksamma, det intellektuella och ödmjuka samtalet om tro.

Ja ja. Framförallt har jag krånglat med min dator. Eller datorn har krånglat med mig. Prylar verkar generellt ha svårt i min närhet på sistone.  Min teliatäckning är tex helt omöjlig. Häromdagen skulle jag vara med i en radiointervju och fick gå upp på taket för att samtalet inte skulle brytas av den dåliga täckningen i lägenheten. När min syster så kom med sin 3-telefon i dag och hade FULL täckning i lägenheten blev det droppen. Nu går jag i väntans tider för att åter bli 3-abonnent.

Men hursomhelst. Jag var och hämtade min dator i dag. I slutet på veckan fick jag ett infall om att jag behövde köpa en ny. Inte för att den gamla var trasig, även om det börjat rossla lite, utan mest för att förekomma att den går sönder. Så jag köpte en Mac book air. Inte för att jag gillar varken mac eller air, utan för att mac är branschstandard (och så är det så häftigt att den startar så snabbt när man öppnar locket) och experterna sa att air var smartare, för mig, än pro.

Efter sju svåra år, och en rip off budfirma som tyckte det tog för lång tid att ringa och fråga om min portkod, hämtade jag så själva paketet och har suttit hela kvällen och försökt förstå mig på den nya datorn.

En hel del är annorlunda. Som fina saker som vikt och storlek. Men också mer besvärande saker som att tangentbordet har mindre ”slagdjup”. Vilket gör det betydligt mer stumt att skriva, vilket får anses som halva grejen med en dator. Detta irriterar mig till den grad att jag rekat möjligheterna att både reklamera och sälja vidare. Andra irriterande grejer är att skärmen inte längre ramas in av svart, utan grå aliminum. Och att flera av de kortkommandon jag älskat, som gesterna på styrplattan, är borttagna. I en stringent apple-vidrighet om att det är Apple som ska bestämma var gränserna för min frihet går, får jag inte ens återskapa funktionerna manuellt. Att med fyra fingrar svepa nedåt för att se skrivbordet kräver helt enkelt att installera ett extern program. Och ljudet! Varför är det ingen som har sagt något om att datorljudet är så mkt sämre?

Vi kan fortsätta en stund med klaget, men jag vet vad du tänker. Jag är en vidrigt gnällig människa. Men när det gäller saker som stör min rutin, det jag lever, andas och älskar blir jag mer lättretlig och reaktionär än gällande något annat.

Jag lovar att ge det tid. Att försöka anpassa mig. Men just nu vill jag sula in min dator i väggen.

Men om vi ska avsluta bloggposten på en lite mer munter not: Den här skylten hittade jag på vägen hem i dag. Är det inte fantastiskt? #HurStavadeViNuStationIgen?

{ 6 kommentarer }

Steve Jobs diss till journalistkåren

av Emanuel Karlsten den juli 17, 2010

i journalistik

När jag jobbade på Dagen hade jag en förstemejlare. En person som alltid skickade smarta, tipsande, insiktsfulla eller kritiska mejl. Sedan jag slutade har de slutat komma. Tills ikväll.

Då jag får följande roliga tips:

”Har just sett Apples presskonferens om iPhone 4.

Jobs visade den här, “the antenna song”: http://www.youtube.com/watch?v=VKIcaejkpD4

Såg du journalisternas miner efterår? Snacka om att komma av sig!

(For the record: Littorin hade behövt en Littorin-song.)”

{ 1 kommentar }