Idag skulle upphovsrättsdirektivet varit lag i Sverige – därför dröjer det och därför är det problematiskt

Den 7 juni skulle det kritiserade upphovsrättsdirektivet med artikel 17 (tidigare artikel 13) varit svensk lag. Det är det inte. Anledningen är att EU-kommissionen dröjt med sina riktlinjer för hur direktivet ska implementeras. Och när de nu är publicerade visar det sig att det är en slags återkomst för internetfiltret.

För två år sedan väckte ett EU-direktiv enorm uppmärksamhet. Hundratusentals demonstrerade på Europas gator mot ett förslag som skulle innebära filter på internet och en slags skatt på länkar. I korthet handlar det om att sajterna blir ansvariga för om användare laddar upp upphovsrättsskyddat material. Vilket innebär att de behöver införa ett filter och en slags förhandsblockering för vad som får publiceras. Trots massivt motstånd röstades förslaget igenom med några få rösters marginal (där svenska EU-parlamentarikers feltryck spelade en avgörande roll). Sedan dess har länderna haft drygt två år på sig att göra direktivet till lag. Några länder har infört delar av direktivet, medan de flesta inväntat kommissionens riktlinjer. Så också i Sverige, som under tiden arbetat med att få in synpunkter på direktivet från en referensgrupp.

I fredags kom så, kraftigt försenat, riktlinjerna från EU-kommissionen. På Justitiedepartementet har tjänstemännen precis börjat analysera det, för att så snart som möjligt färdigställa en promemoria som ska ut på remiss. Någon tidsplan finns ännu inte, enligt en tjänsteman på departementet.

Vad står i kommissionens riktlinjer?

För artikel 17 (tidigare 13), också kallat ”internetfilter”, är det mest uppseendeväckande kommissionens tolkning av vilken typ av material som ska stoppas. Tidigare har det handlat om att ta bort ”uppenbara upphovsrättsbrott”, vilket skulle skydda enskilda användare från att drabbas av publiceringar där man råkar få med musik, en film eller bild som är upphovsrättsskyddad. Men i den nya riktlinjen understryker istället kommissionen att plattformar borde ta särskild hänsyn till det som upphovsrättshavaren själv flaggat för blockering. Skiftet anses viktigt av till exempel medborgarrättsorganisationen EFF och Edri, som menar att risken är att plattformar tar bort för mycket, även satir och kritik, i rädsla för böter och eftersom att filter inte är känsliga nog för att känna av skillnaden.

I praktiken skulle det innebära att till exempel SVT, eller en filmstudio som Warner kan skapa ett referensbibliotek med allt sitt innehåll, vilket innebär att alla sajter som används av EU-medborgare förbjuds tillåta användare publicera något av det – bild, film eller ljud. Det är också plattformen som har ansvar att ändå tillåta bilder – om de görs i form av satir, humor eller kritik. Hur det i praktiken ska fungera är svårt att både förutse och förstå.

I grunden innebär det att det filter som tidigare heligt lovats inte skulle finnas, nu får en mer framträdande roll.

Riktlinjerna är inte ett juridiskt bindande dokument, men en viktig anledning till att en majoritet – inklusive Sverige – ännu inte implementerat direktivet lokalt.

Jag kommer fortlöpande följa hur direktivet blir lag i Sverige.

Den här artikeln är kostnadsfri tack vare personer som varje månad bidrar ekonomiskt för att journalistiken ska vara tillgänglig. 
Du kan också bidra, från 20 kr i månaden, genom tjänsten Patreon.
Artikeln är skriven under licensen CC-BY, fri att dela och återpublicera om du hänvisar tillbaka hit.